Det känns som om jag börjat den här bloggen med att "gnälla". Det är ju lite det den är till för. Att jag ska kunna skriva av mig det som känns jobbigt så att jag inte behöver älta det i dödagar med mina nära.
Men jag känner att jag måste gå in med lite positiva ord här också, för att uppväga allt gnällande lite i alla fall.
Jag har världens bästa vänner, de bästa man kan tänka sig. Det är en handfull underbara tjejer som jag inte skulle kunna klara mig utan. Tillsammans med mina vänner kan jag skratta, gråta och bara vara mig själv, precis så knäpp, tokig ,tråkig. vuxen eller barnslig jag behöver vara i just det tillfället. Jag vill inte umgås i alltför stor utreckning med folk som man måste göra sig till för eller försöka vara någon annan än den man är. Det behöver jag inte heller :) Jag har sån tur!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar