Sedan jag var i 20-års åldern har jag haft värk i kroppen. Det började i bäckenet och har sedan spridigt sig till i stort sett hela kroppen. Vissa perioder är mycket bättre, vissa dagar måste jag verkligen känna efter vart jag INTE har ont.. I samband med att det började fick jag även ont i magen och problem med tarmarna. Det går hand i hand ofta.
Det har tagit ungefär 10 år innan jag fick hjälp från läkarvården med en ordentlig utredning. 10 år!! Det är ju galet länge. Anledningen till att jag äntligen fick "hjälp" var nog att jag blev sjukskriven från jobbet p.g.a att jag mer eller mindre höll på att gå in i väggen. Kroppen värkte, hjärnan slutade funka ordentligt, Jag tappade minnet och var otroligt trött! Har varit sjukskriven tidigare också för bla magproblem men det var länge sedan. Jag läste till lärare och kastade mig sedan- full av ambition och arbetsglädje in i skolans värld (särskolan). Tyvärr hängde väl inte kroppen med på detta och jag blev riktigt dålig. Idag har det gått ett år sedan jag blev sjukskriven och nu är jag hemma pga att vi fått en liten dotter. Vad som händer efter föräldrarledigheten vet jag inte än. Jag har så klart mitt jobb kvar, men jag är rädd att trilla ner för branten igen..
Jag låter inte min värk ta över hela mitt liv, men den begränsar mig helt klart och jag blir trött mycket snabbare än andra. Det arbetat jag har med mig själv hela tiden handlar om att hitta balansen i allt jag gör, för att orka. Jag behöver veta hur mycket jag kan städa/vara social och allt det där, för att hålla hela dagen/veckan/månaden. Det finns inget bot på det jag har, men det går att leva ett fint liv ändå, bara jag kan lyssna på mig själv och acceptera det jag hör..
Mina diagnoser är Fibromyalgi, IBS och Maladaptivstress syndrom, har även Hypothyreos (underfunktion i sköldkörteln) och Rosacea (inflamatoriska utslag i ansiktet). Här nedan kan du läsa om mina symptom och min värkhistoria.
* Ständig värk i kroppen som varierar i styrka. Smärtan är molande och influensaliknande, uttröttande.
* Inflammation eller inflammationskänsla (även en svullnadskänsla) i bäckenet, runt svanskotan, höfterna och nedåt på utsida lår, nästan ända till knät. Mycket känslig för tryck på dessa ställen har t.ex. svårt att ligga på på hårda underlag. Bäckenet/ryggen är det som är mest dominant hela tiden. Från bäckenet upp en bit på ryggen har jag ont, någonstans vid mitten av ryggen avtar smärtan för att sedan tillta närmare nacken och fortsätta upp i nacken.
* Ont i axlar och skuldror samt revbenen men i det sistnämda mest vid beröring/tryck.
* Blir lätt trött i armarna, får mjölksyra så fort jag gör något med dem, ibland kan det t.o.m. vara ansträngande/uttröttande att hålla i en penna och skriva.
* Har ofta som träningsvärk i de främre lårmusklerna/ armarna och då främst efter en natts sömn.
* Ont under fötterna särskilt om jag suttit en stund och börjar gå.
* I långa perioder har jag daglig huvudvärk, antingen direkt från att jag vaknar eller så kommer den under dagen. Hänger ihop med nacke axlar och smärtan där?
* Perioder av lätt till mild yrsel
* Morgonstelhet, det tar ett tag innan kroppen är någorlunda mjuk och jag lixom linkar fram på morgonen (eller när jag suttit still en stund).
* Ibland har jag ont i knä- fot och handlederna, speciellt när det är kallt ute eller vid väderomslag.
* Fingrar och händerna domnar väldigt lätt om jag sitter i samma ställning en stund eller ligger t.ex. plant på rygg med armarna längs sidorna.
* Händer och fötter är nästan alltid kalla och väldigt svåra att få varma.
* Ont under häl och fotsulor på ena eller båda fötterna.
* Ena dagen kan det kännas som om mina ben är vridna en bit innåt eller utåt och det är jätteskumt att gå. Andra dagen kanske jag har ont i ett knä. Jättekonstigt!
* Känner mig glömsk, har ibland svårt att hitta ord för en viss sak fast jag tittar på just den saken (då måste jag stanna upp, fundera ett tag och så kommer det). Såhär har jag inte varit förut.
* IBS, i perioder mycket problem med magen, ont och svullen, väldigt varierande avföring. Andra periodser har jag inga direkta problem alls.
* Förutom smärtan är jag i perioder så trött. Jag somnar ibland som en klubbad säl sover hela natten (med undnatag nu då eftersom jag har ett spädbarn), men vaknar ändå så trött. I perioder har jag svårt att somna, Ibland känns det som om jag legat och spänt mig hela natten. Dessutom blir man oerhört trött av att ha ont hela tiden.
Det är svårt att säga exakt när saker och ting startade. Men när jag var gravid med första barnet 2001 började min mage att krångla. Jag fick prova Andapsin som inte gav någon lindring och jag var både hos familjeläkaren och på akuten ett flertal gånger. Jag hade så ont i magen att jag inte fixade att jobba! Gastroskopi visade lite magkatarr, men det var allt. Efter att sonen föddes tyckte jag att det blev bättre, men efter ett tag började problemen igen. Jag har varit på ultraljud, gastroskopi igen och ett antal andra undersökningar, har provat ett flertal mediciner. Tillslut fick jag diagnosen IBS (tror att det var 2007). Den enda medicinen som jag tycker ha hjälp magproblemet är Reductil som jag åt ett tag för att få lite hjälp med viktminskning. Tyvärr säljs inte detta preparat längre.
Ungefär samtidigt som magen började krångla, fick jag foglossning, vilket inte var så konstigt eftersom jag var gravid. Men efter det har bäckenet inte blivit "sig själv" igen. I flera omgångar har jag varit hos läkaren och fått mediciner för att bota den inflammation som skulle sitta i musklerna runt bäckenet om jag förstått saken rätt. Jag har även gått hos sjukgymnast. Jag har även vid ett tillfälle fått veta att det inte alls är bäckenet det är jag har ont i, utan inflammation i slämsäckar på lårens utsidor. Men kortisonsprutor och inflammationshämmande medicin i omgångar har inte hjälpt nämnvärt.
Med åren har problemen bara tilltagit och inte alls minskat. Man kan säga att symptomen har smygit sig på, rotat sig i min kropp och vägrar att släppa taget. Jag kan inte minnas när jag var helt smärtfri sist, det är många år sedan. Det var väl innan jag blev gravid, våren 2001 i så fall. Dock var jag under senaste graviditeten mycket bättre än på bra länge. Det kan ju bero på hormonpåslaget+ att det var sommar och varmt.
Ett tag innan graviditeten (minns inte året) sa min familjeläkare till mig att jag hade "låg ämnesomsättning" men att det inte behövde medicineras. Det verkar finnas olika åsikter inom läkarkåren om de här gränsvärdena för när jag för ca 2 år sedan träffade en ny läkare så menade han att jag borde fått Levaxin för länge sedan...
Det stora problemet, tror jag är att jag sedan min familjeläkare gick i pension, inte har haft någon specifik läkare att besöka. Detta beror på att det varit omorganisationer på vårdcentralen ett antal gånger och har man etablerat en god kontakt med en läkare så har han eller hon sedan slutat nästan gång man kommer. Jag träffade t.ex. en läkare i somras som jag tycker var kanon. Han tog mig och mina krämpor på allvar, gjorde en stor ordentlig underökning, där han faktiskt tog på kroppen!! Han tyckte mina symptom tydde på Morbus Bechterews och menade att tidig behandling av detta är av stor vikt för patientens framtida välbefinnande. Han skickade mig på rötgen av bäcken och rygg. Då detta inte visade någonting var han noga med att tala om att det inte betyder att jag inte har Bechterews, fortsatt utredning var viktig.. Sen slutade han...
Nästa gång jag besökte vårdcentralen fick jag träffa en helt annan läkare som var av helt andra åsikter. Hon tyckte inte att mina gränsvärden för sköldkörteln behövde medicineras. Hon menade att röntgen påvisade att jag inte har Bechterews och att min smärta enbart beror på stress.
VEM skulle man tro på när man träffar olika läkare och alla säger olika saker??
Jag har tagit till mig det läkare har sagt genom åren, skaffat inlägg i skorna, för att jag har en lite felaktig gång. Jag går på Yoga för att verkligen hitta lugnet och använder detta i vardagen. Hittar tid för mig själv. Som tur är har jag en underbar man i mitt liv som inte bara sitter på sitt arsle och inte lyfter ett finger hemma. Vi delar på hushållsysslorna och hjälps åt att sköta "företaget" familjen. Jag tar prommenader eller cyklar för att röra på mig, har även bassängtränat innan sista barnet. Försöker lyssna på kroppen, men det är inte alltid det lättaste heller.. det är som sagt mitt största jobb. Att acceptera och lära sig hantera..
