Både nere och uppe

Jag känner på mig att det här blir ett märkligt inlägg. Men det är så det är, märkligt, både skit och toppen samtidigt!!

Vi börjar med det tråkiga så är det avklarat. Jag mår skit, skit skit skit. Inuti på något vis. Det är väl efter det där mötet med fk och arbetsgivaren som saker och ting börjat falla på plats. Jag måste omvärdera så mycket i mitt liv, jag har nog hört det innan. Men att höra och ta in/förstå är inte riktigt samma sak. NU har det börjat ta plats i mitt huvud. Okej jag har Fibromyalgi, man kan leva ett gott liv med det men då måste man lära sig tänka om. Jag har också det där Maladaptiva stresssyndromet, det trodde jag nog mest var ett bihang, en bidiagnos. Men det är nu jag börjat få problem med det. Tankarna snurrar i huvudet, vad ska jag jobba med, vad klarar jag av, kroppen, huvudet, minnet,  koncentrationen, vad är lagom?? Jag är relativt nyutbildad, har jag utbildat mig fel med tanke på vad jag tydligen inte fixar nu, stress och fysiskt jobb??

Självklart vet jag att det kommer att ordna upp sig, jag kommer att hitta rätt ställe som är på den nivå jag klarar av. Stresssyndromet kommer att lägga sig. Men nu när alla tankar snurrar i huvudet är jag mer stresskänslig än någonsin. Jag får hjärtklappning, tungt att andas, ont i bröstet och svårt att prata, för ingenting. Helt sjukt, jag som egentligen är en filbunke, lugn och trygg. Vart har jag tagit vägen? Desutom blir jag sjuk, HELA tiden, förkyld, hosta, magsjuka.. noll i immunförsvar. Är otroligt trött - utmattad, har noll i koncentration efter lunch typ.. och en massa annat.

Min läkare ringde idag. Ajajaj du har inte lyssnat på mig, sa han.. man kan leva ett gott liv trots fibro. Samtidigt fann han min reaktion helt naturlig.. skumt. Att livet lixom kommit i fatt mig och att man tänker "jag är totalt värdelös"- tankar en period.

Nu sjuksrev han mig 2 veckor på heltid (han hoppades att fk skulle godkänna det, just nu känns det som om jag inte bryr mig). Han menade på att jag hade typ utmattningsdepresion/panikångest.Jag som aldrig haft något åt det hållet. Blää.. Nu ska jag bara ta tag i det hela och ringa min chef och mitt jobb. DET är stressande, förnedrande om något. "Hej jag har ångestattacker på grund av att jag är värdelös...?"

Klart att jag innerst inne inte tycker så, jag vet att jag kan. Men nu är jag och kroppen inte i fas, den kan inte, jag kan.. Blir lite svårt att göra saker utan kroppen. Jag måste hitta balansen... letar förbrilt efter den.

Läkaren tyckte jag skulle äta Venlafinx (stavn.?) Det är typ muskelavslappnande (för fibron) i låg dos och i högre så är den även ångestdämpande. Det hade ju passat ganska bra nu (om man är okej med tabletter). Men nu till den stora glädjen i livet: Jag är gravid!! I augusti, om allt går som det ska, kommer en liten bebis till oss :) Är i vecka 14 nu wiihooo =)

Därför kan jag inte käka ångesttämpande.. Så läkaren fann inga andra råd än att låta mig vara helt utan jobb i 2 veckor för att dra ner på stressen helt.

Många vet om det med bebis, men inte mitt jobb än. Det har inte varit tillfälle att berätta något än och nu känns det ännu knepigare. "Hej jag får ångestattacker för att jag är värdelös.. och jag tänkte vara mammaledig framåt hösten.." Jag vet att det rimmar illa i andras öron. Men på något sätt känns det som om det inte kunde komma lägligare heller. Jag har så länge längtat efter ett barn till "ett sista" och jag har vägrat låta fibron sätta käppar i hjulet för det. Lyckan i ett barn är så mycket större än vad fokuset på smärta i kroppen någonsin ska få ta i mitt liv. Dessutom får jag tid på mig att fundera över det här med arbetet också.

Men jag kan förstå att andra tycker att det är helt idiotiskt.. Och det är just det, att försvara sig  hela tiden är så jäkla drygt. Sen kanske just detta egentligen är mest i mitt huvud..

Nu gäller det att 1: ringa chefen och då får jag väl lov att berätta båda sakerna? Eller om jag ska vänta med att berätta om graviditeten till v. 10 när vi ska ha medarbetarsamtal.. hmm.. 2: Försöka komma på rätt spår igen och må bättre psykiskt. 3. gå ut i solen och njuta av livet =)

Hoppas ni alla får en härlig alla hjärtans dag =)