Jag tycker att det ska bli skönt med ett nytt år. Det brukar jag visserligen göra. Det känns lite som en fräsch ny start. Jag ska i alla fall starta året med att tänka på vad jag äter (ja inte bara tänka dådå).
Julen har varit bra även om snön lyst med sin frånvaro. Det var lite snö innan jul men på själva julafronen var den helt borta. Tomten kom med paket åt barnen och jag fick två böcker :) Avig Maria av Mia Skäringer och en med en massa goda recept på choklad. Vi fick oxå en chokladfondue gryta, men jag får väl titta på den och de fina bilderna i chokladboken ett tag hihi.
Elina är nu 4 månader och en riktigt go unge. Hon är pigg och glad för det mesta, sover gott om nätterna (äter gör hon ju med men hon somnar under tiden).
I morgon kommer mina två hjärtan hem som har spenderat julen hos sin pappa. Det kommer ligga julklappar under granen här då som de får öppna =)
Jag skulle behöva ge mig ut till Intersport för att hitta nya skor till mig., men orka?! Ah vi får se. Nu ska jag i alla fall fortsätta kramas med Elina..
Over and out!
29 dec. 2011
14 dec. 2011
Snön lyser med sin frånvaro
Den första snön har fallit men den stannade inte många dagar. I går kväll öste regnet ner och idag är gatorna täckta med ett lager blankis! Snorhalt helt enkelt. Iår får vi hålla tummarna att det blir en vit jul igen, för som det ser ut nu är det ju inte alls säkert att det blir en sådan. Men å andra sidan har vi 2 rejäla vintrar bakom oss så det kanske inte gör så mycket om det inte blir jättemycket snö denna gången?!
Min hälsa är väl inte riktigt på topp tyvärr. Stygnen togs i fredags, det var 12 st och sved rejält. Sedan tejpades såret och i morgon får jag ta bort tejpen. Jag tror det kommer att vara ett ganska fint ärr.
Har inte ont alls i det området nu. Dessto värre är det med vänster skuldra/axel och arm. Efter operationen hade jag ont där och sedan har det bara blivit värre. Man märker verkligen att kroppen inte är som den ska när den gör såhär. Känns som en rejäl inflammation, men säkert vet jag ju inte att det är det, för jag ha rinte varit hos dr med detta. Jag knaprar alvedon+ipren och smörjer med Eezespray och hoppas på det bästa. Känner mig aningen mer handikappad än vanligt tyvärr, nu inför julen och allt... Huset skulle behöva en rejäl omgång med dammsugare, mopp, dammtrasa och fönsterputsning. Kläderna skulle behöva vikas och sängkläderna bytas. Men det är inte så lätt med bara en arm!
Jag längtar faktiskt inte så mycket till julen det här året, som jag brukar. Jag är inte sugen på julmat heller. Jag tror det beror på att mina 2 största barn inte är hemma i jul. Önskar att vi kunde vara samlade hela familjen i år men så är inte fallet och det är det aldrig på jul, alltid någon som saknas :( Till nyår är alla hemma i alla fall. Men det innebär ju att nästa nyår är Elina helt ensam (och varannan nyår framöver med).
Sen är det det där med vikten då... Ammar och går inte ner någonting som vissa verkar göra. Endel rinner kilona bara av.. men inte för mig. Klart, jag äter mer än jag behöver, inte mat kanske men annat smaskismask. Jag måste verkligen ta tag i det där och sitter och läser på om LCHF och Gi, vi får se vad det blir... Det blir inte Cambridge i alla fall, den här gången tänker jag äta! När jag skulle gå ner Malvakilona så gick jag på Cambridge och levde på soppor tilloch med på min 25-års dag. Så den där goda tårtan den fick jag bara lukta på *s*. Sen höll jag ju inte vikten på sikt.. Den hör gången måste det bli något som håller i längden, så "enkelt" är det. Sötsugen ska bort efter jul så det så!
Min hälsa är väl inte riktigt på topp tyvärr. Stygnen togs i fredags, det var 12 st och sved rejält. Sedan tejpades såret och i morgon får jag ta bort tejpen. Jag tror det kommer att vara ett ganska fint ärr.
Har inte ont alls i det området nu. Dessto värre är det med vänster skuldra/axel och arm. Efter operationen hade jag ont där och sedan har det bara blivit värre. Man märker verkligen att kroppen inte är som den ska när den gör såhär. Känns som en rejäl inflammation, men säkert vet jag ju inte att det är det, för jag ha rinte varit hos dr med detta. Jag knaprar alvedon+ipren och smörjer med Eezespray och hoppas på det bästa. Känner mig aningen mer handikappad än vanligt tyvärr, nu inför julen och allt... Huset skulle behöva en rejäl omgång med dammsugare, mopp, dammtrasa och fönsterputsning. Kläderna skulle behöva vikas och sängkläderna bytas. Men det är inte så lätt med bara en arm!
Jag längtar faktiskt inte så mycket till julen det här året, som jag brukar. Jag är inte sugen på julmat heller. Jag tror det beror på att mina 2 största barn inte är hemma i jul. Önskar att vi kunde vara samlade hela familjen i år men så är inte fallet och det är det aldrig på jul, alltid någon som saknas :( Till nyår är alla hemma i alla fall. Men det innebär ju att nästa nyår är Elina helt ensam (och varannan nyår framöver med).
Sen är det det där med vikten då... Ammar och går inte ner någonting som vissa verkar göra. Endel rinner kilona bara av.. men inte för mig. Klart, jag äter mer än jag behöver, inte mat kanske men annat smaskismask. Jag måste verkligen ta tag i det där och sitter och läser på om LCHF och Gi, vi får se vad det blir... Det blir inte Cambridge i alla fall, den här gången tänker jag äta! När jag skulle gå ner Malvakilona så gick jag på Cambridge och levde på soppor tilloch med på min 25-års dag. Så den där goda tårtan den fick jag bara lukta på *s*. Sen höll jag ju inte vikten på sikt.. Den hör gången måste det bli något som håller i längden, så "enkelt" är det. Sötsugen ska bort efter jul så det så!
5 dec. 2011
Opererad
Så nu var det äntligen över! Det är drygt 2 månader sedan jag upptäckte knölen på halsen. Nu, ett antal undersökningar och en 2 timmars operation senare är den borta! Det gjorde mer ont efteråt än jag hade förväntat mig. Först fick jag vänta från 7.15 till 14 för att få komma in på op och sedan mådde jag rätt skit efteråt. Mådde illa så söta K sprang runt i korrideoren efter en spypåse åt mig haha. Jag var så pass öm och orörlig att jag inte kunde ha E hos mig under natten. Men hon var hos mig tillsammans med sin pappa både före och efter operationen. Sedan sov jag ensam (på lite morfin) och de kom in igen till sjukhuset tidigt på morgonen. Jag hade nog mest ont efter att ha blivit tubad, undrar om de trycker ner slangen med våld i halsen?? Hade oxå förbaskat ont i handen hela tiden efter att en sköterska försökt sätta kanyl på min hand men misslykats.. Jaja nu är det över och det är skönt det. Har ett plåster på ca 10 cm på halsen nu (inte lika tjockt som det på bilden). Och på fredag ska stygnen plockas.. Då får man se hur stort ärret kommer att vara.
Personalen på avd 30 i Västerås var verkligen jättegulliga allihop och de kom in bara för att prata och gulla med Elina också. De hade bokat enkelrummet åt mig bara för att jag skulle ha henne med. Nu tar det ungefär 2 veckor tills jag får svaret på analysen av cystan.
Nu har vi handlat färdigt klapparna inför julen! Såå skönt att vara klar.. Men nu är jag istället ute efter en tomtedräkt alt pepparkaka i strl 150 eller mer. Men det finns ju inte?!! Har inte lust att åka till Sthlm för att leta direkt.. Jakob ska ha lucia på simningen..
Dags att ta upp gnällig bebis som vill ha lite sällskap.
<3
28 nov. 2011
Höststormar
I går kväll stormade det i stora delar av vårt land. Reportrarna på nyheterna fick kämpa med att stå stilla när de utomhus skulle rapportera om ovädret. Vid 22 tiden försvann strömmen här och det var verkligen becksvart ute. Tänk så beroende vi är av strömmen och vad tyst det blir när strömmen går! Vi har hela tiden ett brus omkring oss som vi inte tänker på förrän det inte är där. Kylen låter, fläkten, datorn...
Här var strömmen tillbaka efter en knapp timme, men för andra var den nog borta hela natten.
Jag är lite smått beroende av Part Lites ljus och senaste beställningen jag gjorde är ett sk. GloLite som ska vara lite speciellt. Det lyser genom hela ljuset, lite svårt att förklara det måste upplevas *s*. Bilden nedan är från http://www.partylite.se/sv-se/Pages/glolite/glolite.aspx
Här var strömmen tillbaka efter en knapp timme, men för andra var den nog borta hela natten.
Jag är lite smått beroende av Part Lites ljus och senaste beställningen jag gjorde är ett sk. GloLite som ska vara lite speciellt. Det lyser genom hela ljuset, lite svårt att förklara det måste upplevas *s*. Bilden nedan är från http://www.partylite.se/sv-se/Pages/glolite/glolite.aspx
Nu är det snart dags för utvecklingssamtal för 9åringen,sen ska jag börja fundera på att packa till ungarna. De ska ju sova hos mormor & morfar tors-fre eftersom jag opereras då (har dock inte sagt något än till dem eftersom 9-åringen kommer att oroa halft ihjäl sig). Sedan är det pappahelg för dem. så det blir lite packning.
Hoppas på en bra vecka, sista i november! Både för mig själv och er andra.
kramkram
23 nov. 2011
Snart december...
Vart tog det här året vägen? Om du tänker efter och försöker sammanfatta 2011, vad är det du kommer att ta med dig i minnesbanken då?
1998 var jag på Hultsfred
1999 tog jag studenten, åkte till Kos med Johanna, flyttade hemmifrån.
Årskiftet mot Mellenium minns väl alla vad de gjorde? Skulle alla datorer kracha eller jorden gå under? Lite spända väntade man nog de sista minutrarna mot tolvslaget... och ingenting hände.. Det snöade sakta, stora flingor från den svarta himlen. Det var vackert, den där natten när 1900-talet blev 2000, men jordens undergång var inte här..
Endel påstår att det är 2012 som egentligen är tiden för jordens undergång.. Ja det återstår väl att se, för om en dryg månad är det nämligen slut på det här året och början på ett nytt. Igen. Det händer ju konstigt nog varje år.. haha.. Jag tycker visserligen att det är ganska skönt för det känns som om man kan ta nya tag, det är ju början på något nytt, det känns fräscht på något sätt.
Av 2011 tar jag framför allt med mig graviditeten med Elina och hennes födelse och hennes första månader i livet. Underbara lilla skrutt, du som skulle vara en pojke, jag var helt säker på det! Så fel jag hade då.. (och många med mig eller hur Linda?!) Jag tar också med mig det här året som "året när mamma flyttade tillbaka". 20 mil kanske inte är så mycket? Men det var en oäändlighet för mig. Nu känns det bra igen! (egoistiskt kanske men det är ju min blogg). Min stora tjej började i förskoleklass, slutade vara dagisbarn och klev in i skolans värld. Det är också värt att ta med sig. Hmmm vad mer då?
Nästa vecka är det i alla fall dags att lägga sig under kniven. I förrgår var jag på samtal med läkare och narkos inför operationen. De kollade hälsan, vikt och längd. Igår ringde jag avdelningen jag kommer att vara inlagd på före och efter operationen och jag får ha Elina med mig efter op!! Så skönt att veta att jag nu har den möjligheten. Det ska bli så skönt när det är överstökat och tack rara mamma som ställer upp runt det här!!
I helgen ska vi baka lussebullar och pynta för på söndag är det första advent.. redan!
Tjing
1998 var jag på Hultsfred
1999 tog jag studenten, åkte till Kos med Johanna, flyttade hemmifrån.
Årskiftet mot Mellenium minns väl alla vad de gjorde? Skulle alla datorer kracha eller jorden gå under? Lite spända väntade man nog de sista minutrarna mot tolvslaget... och ingenting hände.. Det snöade sakta, stora flingor från den svarta himlen. Det var vackert, den där natten när 1900-talet blev 2000, men jordens undergång var inte här..
Endel påstår att det är 2012 som egentligen är tiden för jordens undergång.. Ja det återstår väl att se, för om en dryg månad är det nämligen slut på det här året och början på ett nytt. Igen. Det händer ju konstigt nog varje år.. haha.. Jag tycker visserligen att det är ganska skönt för det känns som om man kan ta nya tag, det är ju början på något nytt, det känns fräscht på något sätt.
Av 2011 tar jag framför allt med mig graviditeten med Elina och hennes födelse och hennes första månader i livet. Underbara lilla skrutt, du som skulle vara en pojke, jag var helt säker på det! Så fel jag hade då.. (och många med mig eller hur Linda?!) Jag tar också med mig det här året som "året när mamma flyttade tillbaka". 20 mil kanske inte är så mycket? Men det var en oäändlighet för mig. Nu känns det bra igen! (egoistiskt kanske men det är ju min blogg). Min stora tjej började i förskoleklass, slutade vara dagisbarn och klev in i skolans värld. Det är också värt att ta med sig. Hmmm vad mer då?
Nästa vecka är det i alla fall dags att lägga sig under kniven. I förrgår var jag på samtal med läkare och narkos inför operationen. De kollade hälsan, vikt och längd. Igår ringde jag avdelningen jag kommer att vara inlagd på före och efter operationen och jag får ha Elina med mig efter op!! Så skönt att veta att jag nu har den möjligheten. Det ska bli så skönt när det är överstökat och tack rara mamma som ställer upp runt det här!!
I helgen ska vi baka lussebullar och pynta för på söndag är det första advent.. redan!
Tjing
18 nov. 2011
Retrocamera
Jag har en app på min mobil som heter Retrocamera. Där kan man välja att ta kort med flera olika sorters gamla kameror. Det är t.ex. Polaroid, Pinhole och Little Orange Box. Korten blir rätt roliga och är helt olika i färgsättningen. Har till och med skickat efter några av de korten som jag tagit och de blev kanon även utskrivna. Här har jag tagit med olika av de kamerorna och på finaste motivet man kan ta på:
14 nov. 2011
Ibland känns livet så orättvist!
Ibland blir jag så trött på att bli testad hela tiden. Varför är det jag som ska ha allt skit och få springa hos läkare som antingen skiter i en eller sticker en med nålar och skickar en på läskiga röntgenundersökningar med kontrastvätska och operationer? Syster skrev till mig förut att det är de starka som testas.. men är det sant så är jag trött på att vara stark! Gaah..
Sen blir småsaker så stora i mig. Alltså när det tjafsas om småsaker så kan jag gå och grubbla över detta länge och det drar ner mig utan att jag ens vill bry mig om det! Det är inte likt mig tycker jag. Men ibland känns det som om allt hänger på mig?! Jag ska fixa och se till att allt är ordnat hela tiden. Det är jag jag jag jag som SKA! Egentligen är det nog bara jag som förstorar det hela, men det är väl kanske så det blir när det är så mycket annat hos mig redan innan.Och så är det väl också så att jag tycker att det finns väsentligare saker att oroa sig för än att tjafsa om småsaker. Vem vet, vi kanske inte ens finns i morgon..
På måndag ska jag in på konsultation med bla narkosläkaren inför min operation som kommer att ske den 1 december.. Jag vill ha den avklarad, lämna det här bakom mig så att jag kan vara närvarande både i tankarna och bokstavligen, för mina barn igen. När läkaren ringde om detta förra veckan så berättade han att proverna på cystan bara kunde visa att det var cystvätska. Diagnos får jag inte förrän den är bortplockad. Och håll nu alla tummar och tår för att den är ofarlig. Skulle det vara cancer så är det bara att ta fram den där styrkan igen då och övervinna den. För fasiken heller att jag har gått så här långt med alla krämpor och skit för att bara ge upp. Nääver!! Tänker finnas här för de mina så länge jag kan. Men det blir tufft, det är väl bara förnamnet.. Men det ska vi inte tänka på nu.. eller hur.
Kletar på mig smajlet och lägger locket på!
Tjiing
Sen blir småsaker så stora i mig. Alltså när det tjafsas om småsaker så kan jag gå och grubbla över detta länge och det drar ner mig utan att jag ens vill bry mig om det! Det är inte likt mig tycker jag. Men ibland känns det som om allt hänger på mig?! Jag ska fixa och se till att allt är ordnat hela tiden. Det är jag jag jag jag som SKA! Egentligen är det nog bara jag som förstorar det hela, men det är väl kanske så det blir när det är så mycket annat hos mig redan innan.Och så är det väl också så att jag tycker att det finns väsentligare saker att oroa sig för än att tjafsa om småsaker. Vem vet, vi kanske inte ens finns i morgon..
På måndag ska jag in på konsultation med bla narkosläkaren inför min operation som kommer att ske den 1 december.. Jag vill ha den avklarad, lämna det här bakom mig så att jag kan vara närvarande både i tankarna och bokstavligen, för mina barn igen. När läkaren ringde om detta förra veckan så berättade han att proverna på cystan bara kunde visa att det var cystvätska. Diagnos får jag inte förrän den är bortplockad. Och håll nu alla tummar och tår för att den är ofarlig. Skulle det vara cancer så är det bara att ta fram den där styrkan igen då och övervinna den. För fasiken heller att jag har gått så här långt med alla krämpor och skit för att bara ge upp. Nääver!! Tänker finnas här för de mina så länge jag kan. Men det blir tufft, det är väl bara förnamnet.. Men det ska vi inte tänka på nu.. eller hur.
Kletar på mig smajlet och lägger locket på!
Tjiing
7 nov. 2011
Ny vecka.. full fart mot julen
Jahapp då var höstlovet slut och jag har knappt sett till barnen alls under lovet. Mina kottar var hos mormor och morfar i flera dagar och sedan var det pappahelg. Men jag tror att de haft ett bra lov utan mig..
I lördags var vi tre som är kvar i familjen när det är pappahelg/mammavecka (för T) till Västerås för att jaga julklappar. Nyöppnade shoppincentret vid Erikslund med Ikea och alla andra jäkla butiker (utom Glitter som jag skulle till då) fick det bli. Tur att man kan gå inne, men måste precis alla andra vara där samtidigt som mig? Jag ogillar ju ganska starkt att shoppa (ja jag vet jag är inte som andra tjejer) och jag gillar det dessto mindre när det är en massa andra människor som ska springa i vägen och låta och stå före mig i kön haha. Det gick med andra ord sådär.. var helt paj när jag kom hem sedan. Vi skulle ha gått upp till Gräddhyllan och socialiserat lite men det får bli en annan gång.
Nu är det ny vecka, nya tag och denna vecka innehåller återbesök hos barnmorskan (idag) för att prata om förlossningen och få förlossningsjournalen =) När barnen slutat skolan går vi en sväng till kyrkogården och tänder lite ljus.
I morgon ska jag med liten till hörcentralen i Västerås för att testa hennes hörsel. De gör ju det på BB men det funkade inte när vi var där så jag måste åka in i morrn. På onsdag är det BVC och på eftermiddagen ska läkaren som jag träffade på Öron-Näsa-Hals ringa mig och berätta vad röntgen sa, vad vätskan i cystan visade och troligen boka in tid för operation.. Lika bra att få det överstökat va...
Nehe dags att styra upp sig och väcka sömntutan så att vi kan åka till Köping.
I lördags var vi tre som är kvar i familjen när det är pappahelg/mammavecka (för T) till Västerås för att jaga julklappar. Nyöppnade shoppincentret vid Erikslund med Ikea och alla andra jäkla butiker (utom Glitter som jag skulle till då) fick det bli. Tur att man kan gå inne, men måste precis alla andra vara där samtidigt som mig? Jag ogillar ju ganska starkt att shoppa (ja jag vet jag är inte som andra tjejer) och jag gillar det dessto mindre när det är en massa andra människor som ska springa i vägen och låta och stå före mig i kön haha. Det gick med andra ord sådär.. var helt paj när jag kom hem sedan. Vi skulle ha gått upp till Gräddhyllan och socialiserat lite men det får bli en annan gång.
Nu är det ny vecka, nya tag och denna vecka innehåller återbesök hos barnmorskan (idag) för att prata om förlossningen och få förlossningsjournalen =) När barnen slutat skolan går vi en sväng till kyrkogården och tänder lite ljus.
I morgon ska jag med liten till hörcentralen i Västerås för att testa hennes hörsel. De gör ju det på BB men det funkade inte när vi var där så jag måste åka in i morrn. På onsdag är det BVC och på eftermiddagen ska läkaren som jag träffade på Öron-Näsa-Hals ringa mig och berätta vad röntgen sa, vad vätskan i cystan visade och troligen boka in tid för operation.. Lika bra att få det överstökat va...
Nehe dags att styra upp sig och väcka sömntutan så att vi kan åka till Köping.
1 nov. 2011
Lateral halscysta
Ja det visade sig vara en sk. Lateral halscysta jag har. Den var vätskefylld och läkaren tömde ut endel av innehållet med en stor spruta.. Innehållet skickas på analys och vad det visar får jag reda på om nån vecka eller så. Igår var jag också på en magnetrötgen där det sprutades in kontrastvätska, troligen för att se hur stor cystan är (och upptäcka om det finn något mer kan jag tro).
Jag kommer att få operera bort den här cystan och då inom 3-6 veckor (nu är det alltså 2-5 veckor). Ungefär ett dygn kommer jag att vara inlagd på sjukhuset, operationen tar omkring 3 timmar. Så långt är allt väl, jag är inte rädd för att bli sövd eller något. Till saken hör ju den då att jag har en liten bebis som helammas och jag inte (?) kommer att kunna amma henne då på 24 timmar ungefär. Lite bökigt kan man säga... Men jag ska kolla upp med kirurgen om jag kan få ha henne hos mig efter operationen, om jag inte har för ont. Annars måste hon ta flaska och pappa får ta henne även över natten.
I fredags pratade jag med återbesöksverksamheten på BB om hur jag skulle göra. Pumpa för ett helt dygn eller ge henne ersättning istället det dygnet.. Hon tyckte att jag kunde ha henne hos mig så mkt det går och sedan får pappa ge henne ersättning rästen. Det skulle vara ett jäkla jobb rent ut sagt, att pumpa så det finns tillräckligt med mjölk för ett helt dygn.Däremot komme rjag ju att behöva pumpa under tiden på sjukhuset när hon inte är hos mig, annars går jag sönder... De rekomenderade i alla fall en speciell flaska som heter Calma och ska efterlikna amningen mkt mer än någon annan på marknaden. Så den köpte jag och testade den idag och wihhiii hon tar den!! Först tyckte hon nog det va skumt, den känns kanske som en napp, men hon kan inte "napp-snutta" på den utan måste lixom amma flaskan haha.. Hade gjort lite tillägg i den och hon tyckte om det.. Phu!!
Nu är det höstlov och barnen är hos mormor och morfar några nätter och hälsar på. Det betyder att det bara är jag och Elina hemma. Både tomt och lite skönt om man får säga så?! Har haft endel att tänka på nu med den här jäkla knölen så det är rätt skönt att ta det lite lugnt. I morse sov ja o E till 9.30 utan att någon störde oss, det var skönt.
I helgen hade vi en liten Halloweenfest med fam Barklund/Karlsson och det var hellyckat. Förutom att 6-åringen var så uppskrämd efter det att hon sov på madrass i vårt rum och ropade på mig flera gången ändå. Men kul hade de.. Bilder kommer senare..
Nu ska jag laga lite mat tills mannen kommer hem =)
Jag kommer att få operera bort den här cystan och då inom 3-6 veckor (nu är det alltså 2-5 veckor). Ungefär ett dygn kommer jag att vara inlagd på sjukhuset, operationen tar omkring 3 timmar. Så långt är allt väl, jag är inte rädd för att bli sövd eller något. Till saken hör ju den då att jag har en liten bebis som helammas och jag inte (?) kommer att kunna amma henne då på 24 timmar ungefär. Lite bökigt kan man säga... Men jag ska kolla upp med kirurgen om jag kan få ha henne hos mig efter operationen, om jag inte har för ont. Annars måste hon ta flaska och pappa får ta henne även över natten.
I fredags pratade jag med återbesöksverksamheten på BB om hur jag skulle göra. Pumpa för ett helt dygn eller ge henne ersättning istället det dygnet.. Hon tyckte att jag kunde ha henne hos mig så mkt det går och sedan får pappa ge henne ersättning rästen. Det skulle vara ett jäkla jobb rent ut sagt, att pumpa så det finns tillräckligt med mjölk för ett helt dygn.Däremot komme rjag ju att behöva pumpa under tiden på sjukhuset när hon inte är hos mig, annars går jag sönder... De rekomenderade i alla fall en speciell flaska som heter Calma och ska efterlikna amningen mkt mer än någon annan på marknaden. Så den köpte jag och testade den idag och wihhiii hon tar den!! Först tyckte hon nog det va skumt, den känns kanske som en napp, men hon kan inte "napp-snutta" på den utan måste lixom amma flaskan haha.. Hade gjort lite tillägg i den och hon tyckte om det.. Phu!!
Nu är det höstlov och barnen är hos mormor och morfar några nätter och hälsar på. Det betyder att det bara är jag och Elina hemma. Både tomt och lite skönt om man får säga så?! Har haft endel att tänka på nu med den här jäkla knölen så det är rätt skönt att ta det lite lugnt. I morse sov ja o E till 9.30 utan att någon störde oss, det var skönt.
I helgen hade vi en liten Halloweenfest med fam Barklund/Karlsson och det var hellyckat. Förutom att 6-åringen var så uppskrämd efter det att hon sov på madrass i vårt rum och ropade på mig flera gången ändå. Men kul hade de.. Bilder kommer senare..
Nu ska jag laga lite mat tills mannen kommer hem =)
25 okt. 2011
I morrn...
... Ska jag in till Öron-Näsa-Hals mottagningen och ta prov på knölen på halsen. *nervös* Eller ja inte jättenervös men lite i alla fall...
Lillhönan vägde 5110g och är 60cm lång nu på 2 månaderskontollen :-)
Blev bjuden på finfrulle hos Sara idag och det var supersmaskigt. Värsta lyxlatten hade hon gjort!!
Nu ska jag laga mat till la familia
Baj
Lillhönan vägde 5110g och är 60cm lång nu på 2 månaderskontollen :-)
Blev bjuden på finfrulle hos Sara idag och det var supersmaskigt. Värsta lyxlatten hade hon gjort!!
Nu ska jag laga mat till la familia
Baj
24 okt. 2011
Ett år äldre
Det är oundvikligt har jag märkt, att bli äldre. Jag vill nästan bara glömma bort att jag fyller år ett visst datum haha. Tycker vi kan fira barnen och när vänner/släkt fyller jämt. Annars tycker jag nästan man kan hoppa över födelsedagar. Det är så svårt att komma på bra presenter, men det är trevligt att träffas och fika.
I lördags blev jag 31 *svälj* vad gammalt. Nej då jag har ingen åldersnoja. Jag känner mig som 31 så det är lungt... Mamma med tillhörande gubbe och hund och min 90-åriga mormor var här och fikade lite. Mamma hade bakat tårtan, på min beställning :)
Veckorna flyter iväg, tiden rinner mellan fingrarna precis som sanden på en varm strand en sommardag. Veckan är kort tycker jag. Idag var jag och Elina hos Marie en sväng. E fick en jättefin mössa (som jag tyvärr glömde där). I morgon ska vi först till Sara och Livia och sedan till BVC på 2 månaderskontroll. Onsdag ska jag till Öron-Näsa-Hals för att kolla upp knölen på halsen som inte vill försvinna (de ringde om tid idag) Min underbara mamma följer med och passar E så länge tack o lov! Torsdag är ännu inte uppbokad och på fredag är K ledig och det ska fixas med hanling till helgens Halloweenfest och byte till vinterdäck osv. Och så var det helg :)
Fibron har hållt sig borta under graviditeten med undantag för några få och korta besök. Men nu har den kommit tillbaka med full styrka. eller så är det jag som inte är van längre bara och tycker den är outhärdlig. Det värker, molar och brinner i varje del av mig. Mellan huden och skelettet, runt skelettet överallt. Så var det till att fokusera på de ställen som inte gör ont igen.. Handflatorna är ett sånt ställe :) Skit vad jag saknar Yogan, den hollistiska som jag gick på på Shanti Yoga & Kultur. Tyvärr har underbara Ulrica tagit sin yogamatta och flyttat till Västerås. Dit kan jag inte åka för en stunds avkoppling, det blir 12 mil tur o retur.. Ingen ide´tyvärr.
Nehe nu ropar liten på uppmärksamhet. Bäst att göra lillhönan till lags.. =)
Tjiing
I lördags blev jag 31 *svälj* vad gammalt. Nej då jag har ingen åldersnoja. Jag känner mig som 31 så det är lungt... Mamma med tillhörande gubbe och hund och min 90-åriga mormor var här och fikade lite. Mamma hade bakat tårtan, på min beställning :)
Veckorna flyter iväg, tiden rinner mellan fingrarna precis som sanden på en varm strand en sommardag. Veckan är kort tycker jag. Idag var jag och Elina hos Marie en sväng. E fick en jättefin mössa (som jag tyvärr glömde där). I morgon ska vi först till Sara och Livia och sedan till BVC på 2 månaderskontroll. Onsdag ska jag till Öron-Näsa-Hals för att kolla upp knölen på halsen som inte vill försvinna (de ringde om tid idag) Min underbara mamma följer med och passar E så länge tack o lov! Torsdag är ännu inte uppbokad och på fredag är K ledig och det ska fixas med hanling till helgens Halloweenfest och byte till vinterdäck osv. Och så var det helg :)
Fibron har hållt sig borta under graviditeten med undantag för några få och korta besök. Men nu har den kommit tillbaka med full styrka. eller så är det jag som inte är van längre bara och tycker den är outhärdlig. Det värker, molar och brinner i varje del av mig. Mellan huden och skelettet, runt skelettet överallt. Så var det till att fokusera på de ställen som inte gör ont igen.. Handflatorna är ett sånt ställe :) Skit vad jag saknar Yogan, den hollistiska som jag gick på på Shanti Yoga & Kultur. Tyvärr har underbara Ulrica tagit sin yogamatta och flyttat till Västerås. Dit kan jag inte åka för en stunds avkoppling, det blir 12 mil tur o retur.. Ingen ide´tyvärr.
Nehe nu ropar liten på uppmärksamhet. Bäst att göra lillhönan till lags.. =)
Tjiing
20 okt. 2011
AAArrrGGGhhh
Nu kommer ett lite tråkigt inlägg (igen). Angående läkare som verkar ha en släng av demens. Min läkare är bra, han lyssnar och gör de åtgärder han borde. Det var han som skickade mig på en ordentlig utredning... MEN han glömmer vissa saker. Han har glömt skriva läkarintyg ett antal gånger, fast han sagt på telefon att det ska vara klart då och då. Han har glömt boka telefontid i datorn och bara gett mig en lapp, vilket inneburit att jag súttit i flera timmar vid telefonen och väntat utan att det ringt..
Denna gången är det oförlåtligt!! Han har glömt skicka remissen till ÖNH- mottagningen angående min knöl på halsen. Jag som väntat och väntat att få en tid från dem och så visar det sig att han inte ens skickat in den.. Och så har han mage att skylla på att han varit borta några dagar i förra veckan (jaha men de andra 5 dagarna du jobbat då ??). Han hade full förståelse för att jag tycker att det är mycket obehagligt att gå omkring med en hård "golfbollsknöl" på halsen som man inte vet vad det är... Mmmm.. Liite smått irriterande va..
Tur jag har en gosig bebis att kramas med istället..
Nu ska jag försöka lura med mig 9-åringen till Rusta och IcaMaxi för att leta lite Halloweengrejor. Vi ska ha en liten Halloweenfest för S o L med familj, det ska bli jättekul.
Denna gången är det oförlåtligt!! Han har glömt skicka remissen till ÖNH- mottagningen angående min knöl på halsen. Jag som väntat och väntat att få en tid från dem och så visar det sig att han inte ens skickat in den.. Och så har han mage att skylla på att han varit borta några dagar i förra veckan (jaha men de andra 5 dagarna du jobbat då ??). Han hade full förståelse för att jag tycker att det är mycket obehagligt att gå omkring med en hård "golfbollsknöl" på halsen som man inte vet vad det är... Mmmm.. Liite smått irriterande va..
Tur jag har en gosig bebis att kramas med istället..
Nu ska jag försöka lura med mig 9-åringen till Rusta och IcaMaxi för att leta lite Halloweengrejor. Vi ska ha en liten Halloweenfest för S o L med familj, det ska bli jättekul.
6 okt. 2011
Idag regnar det...
.. både ute och lite i hjärtat. Har varit på läkarundersökning angående knölen på halsen som jag skrev om i förra inlägget. Han klämde och kände och hummade. Mumlade något om att det kunde vara Lateral halscysta som i sig är ofarlig, men att man tar bort den ändå. Jag skulle i alla fall bli kallad av Öron Näsa Hals för undersökning. Det togs lite blod och halsprover som jag får svar på i morgon om de skulle visa något.
Klart tankarna vandrar. Är det "bara" den där cystan så ska jag säkert opereras, jag ammar!! Och jag vägrar sluta för en sån sak, får lösa det på något sätt med att pumpa och sånt. Men det är ju det minsta problemet egentligen. Tänk om det är det där onämnbara och jag måste genomgå cellgiftsbehandling och skit, tänk om jag inte ens överlever?? Helt plötsligt känns tillvaron så bräcklig.. Gråten finns så klart väldigt nära nu, men jag känner om jag börjar gråta så kommer jag inte att kunna sluta.. ingen idé att börja. Ska inte måla Fan på väggen, men klart att man funderar hit och dit, det är väl inget konstigt med det.. Dessutom skulle jag inte bli jätteförvånad över om jag är sjuk. Jag menar jag har ju massor av annat skit så varför inte en grej till. Undrar vad fan jag sysslade med i mitt förra liv egentligen, som gör att jag måste straffas på det här sättet i detta liv...
Upp med hakan nu, det är säkert ingen fara....
Klart tankarna vandrar. Är det "bara" den där cystan så ska jag säkert opereras, jag ammar!! Och jag vägrar sluta för en sån sak, får lösa det på något sätt med att pumpa och sånt. Men det är ju det minsta problemet egentligen. Tänk om det är det där onämnbara och jag måste genomgå cellgiftsbehandling och skit, tänk om jag inte ens överlever?? Helt plötsligt känns tillvaron så bräcklig.. Gråten finns så klart väldigt nära nu, men jag känner om jag börjar gråta så kommer jag inte att kunna sluta.. ingen idé att börja. Ska inte måla Fan på väggen, men klart att man funderar hit och dit, det är väl inget konstigt med det.. Dessutom skulle jag inte bli jätteförvånad över om jag är sjuk. Jag menar jag har ju massor av annat skit så varför inte en grej till. Undrar vad fan jag sysslade med i mitt förra liv egentligen, som gör att jag måste straffas på det här sättet i detta liv...
Upp med hakan nu, det är säkert ingen fara....
3 okt. 2011
Världens goaste bebis
Vi har verkligen världens goaste bebis. Nu är hon fem veckor och man har lärt sig vad hennes läten betyder. Vilket skrik som är "jag är övertrött", hungrig, vill ha ny blöja osv. Hon sover hela nätterna kan man väl nästan säga. Hon vaknar och vill äta, äter, somnar om och sover tills nästa mål. Aldrig att jag behöver upp och vanka med ledsen bebis (peppar peppar). Nu har hon börjat svara när man pratar med henne. Hon "pratar" och ler med hela ansiktet. Underbara barn!! Jag är så glad att hon är här.
Min kropp har väl börjat återhämta sig (?). Har däremot skitont i ryggen/nacken och fötterna men men det är ju jag lixom.. Kan ju inte vara utan smärta på något sätt eller hur.. Och nu kommer ju regnet, dimman och fukten. Inte bästa tiden för en fibro människa..
Har en konstig knöl mellan halsen och nacken en bit under örat. Den är rätt stor, säkert 5 cm i dm. Sjukvården (per tel) sa att det kunde vara en svullen körtel. Jag ska till BVC och väga bebis idag så jag ska be sköterskan klämma lite. Klart man blir lite skraj när man aldrig haft något liknande och tankarna börjar vandra.. usch.
I lördags var det 90års kalas för min gamla krutmormor och det var hellyckat. God mat och trevligt sällskap. Till och med släkt från Findland hade tagit sig hit för att fira henne, det är en bra bit!!
På söndag är det ljusparty hos Annika :) Det är i alla fall något positivt med hösten. Det är helt ok att köpa nya ljus och tända dem där hemma när mörkret kryper på. Hoppas att det händer något mer roligt under hösten. Jag känner för att skratta en massa, sådär hjärtligt, med hela kroppen ni vet. Det behövs, känns som om det var länge sen och jag VET att jag mår så bra av att göra det..
Nu ska jag trycka i Elina mat innan vägning på BVC (hon hade bara gått upp 35g sista vägningen så denna gången ska det vara betydligt mer hoppas jag på!).
Over and out
Trött en månadsbebis
Min kropp har väl börjat återhämta sig (?). Har däremot skitont i ryggen/nacken och fötterna men men det är ju jag lixom.. Kan ju inte vara utan smärta på något sätt eller hur.. Och nu kommer ju regnet, dimman och fukten. Inte bästa tiden för en fibro människa..
Har en konstig knöl mellan halsen och nacken en bit under örat. Den är rätt stor, säkert 5 cm i dm. Sjukvården (per tel) sa att det kunde vara en svullen körtel. Jag ska till BVC och väga bebis idag så jag ska be sköterskan klämma lite. Klart man blir lite skraj när man aldrig haft något liknande och tankarna börjar vandra.. usch.
I lördags var det 90års kalas för min gamla krutmormor och det var hellyckat. God mat och trevligt sällskap. Till och med släkt från Findland hade tagit sig hit för att fira henne, det är en bra bit!!
På söndag är det ljusparty hos Annika :) Det är i alla fall något positivt med hösten. Det är helt ok att köpa nya ljus och tända dem där hemma när mörkret kryper på. Hoppas att det händer något mer roligt under hösten. Jag känner för att skratta en massa, sådär hjärtligt, med hela kroppen ni vet. Det behövs, känns som om det var länge sen och jag VET att jag mår så bra av att göra det..
Nu ska jag trycka i Elina mat innan vägning på BVC (hon hade bara gått upp 35g sista vägningen så denna gången ska det vara betydligt mer hoppas jag på!).
Over and out
13 sep. 2011
Elina är här :)
Hon kom 27 augusti och är världens goaste bebis! Idag är hon 17 dagar och för några dagar sedan skrev jag förlossningsberättelsen som ni får här:
Nu ska jag försöka sammanfatta förlossningen med Elina. Det har gått 11 dagar och jag har "mjölkhjärna" och ingen journal än så länge. Jag får kanske revidera historien när jag har journalen i min hand...
När jag var i v. 40+1 torsdagen den 25 augusti så vaknade jag med molvärk i magen och det vart ljusrosa på toapappret, slemproppen.. Mer än så hände inte under den dagen, molvärken fortsatte visserligen och även färgen på papret. Jag trodde nog att det skulle hända mer på natten mot fredagen, men icke.
Under fredagens förmiddag kände jag sammandragningar som ändrat karaktär och gjorde mer ont än innan. Nu kände jag att det var på gång att hända saker, men jag visste ju inte alls hur lång tid det skulle ta innan det var igång på riktigt. Värkarna/sammandragningarna började bli regelbundna under förmiddagen och kom ungefär var 30e-40e minut. Jag och sambon hade telefonkontakt flera gånger under dagen för att stämma av. Eftersom han kör lastbil så är det lite svårt för honom att ta sig hem på stört, utan det kan ta flera timmar innan han är hemma. Värkarna fortsatte komma men emellanåt hoppade värken över och det dröjde innan nästa kom. Jag tyckte, även om det här är tredje barnet, att det var jättesvårt att säga att det var förlossning på gång. Jag tänkte i alla fall att innan söndag borde bebis vara ute. Slemmproppen alt slemmiga flytningar inkl blodstrimmor kom mer och mer under dagen. Nästan så att det vart svårt att skilja på om det var en blödning eller bara en initialblödning. Bebis sparkade på i magen iaf så jag ringde inte förlossningen. Fredagen gick, jag gick och lade mig för att vila runt 16 och sambon kom hem vid 16.30, då hade jag inte kännt något på ett tag. Vi låg där i sängen ett tag, han babblade på och var uppspelt medan jag försökte varva ner och bara vila haha. Minns inte riktigt vad klockan var när vi gick upp för att äta lite fil och smörgås. Sedan satte jag mig för att läsa och han satte sig på altanen och lyssnade på Spotify. Det var väldigt lungt med värkar, kom väl någon men den där regelbundenheten var borta. Vi tittade på Dobidoo och sen gick jag och la mig i sängen. Då tror jag att det kom endel värkar för jag vet att jag tänkte att jag ville hinna sova en stund innan det drog igång på riktigt. Under hela kvällen kände jag ett visst tryck i nedre delen av ryggen över bäckenet. Obehagligt..
Klockan 00.02 vaknade jag av en rejäl värk!! Jag bara låg och kved och tyckte den var hemskt jobbig. Sambon vaknade till men somnade om igen när jag gick ner och tog en dusch. Där stod jag ett tag och vaggade i det varma vattnet och koncentrerade mig på att anda djupa och långa andetag. Jag hade inte många värkar i duschen, kanke tre stycken och då stod jag i duschen säkert i 40 minuter. Men jag tyckte ändå värkarna "kraftade på" och kändes mer än vad de borde göra när de ändå var så glesa. På papret från förlossningen står det att man kan behöva åka in när man som omföderska har 2 värkar på 10 minuter.. Jag hade en var 10e-15e minut, men ringde ändå förlossningen eftersom jag tyckte de gjorde så pass ont. Nog fick jag komma in om jag ville, även om barnmorskan som svarade menade på att det nog inte var på gång ordentligt ännu. Men vi har 45 minuters bilresa till förlossningen och det var ju svårt att veta om det skulle eskalera fort. Klockan var runt ett när sambon klev upp på min begäran och jag informerade honom om att vi skulle åka om en stund. Helst ville jag vänta lite till hemma, det var ju ändå rätt långt emellan. Vi var just på väg ut på altanen för att ta lite luft när jag fick en rejäl värk och han beslöt att vi skulle åka direkt istället. Sagt och gjort, i bilen kom värkarna med 10- 8- 6 minuters mellanrum, utan ordning. De gjorde ont och jag andades genom dem. Jag hade en värktimer på min mobil och det visade sig att de var uppåt nästan 2 minuter långa. Tycker det är konstigt för jag har läst att de inte brukar vara mer än 90 sek långa. Men mina var längre och hela tiden tryckte det i nedre delen av ryggen över bäckenet. Den tredje värken i bilen var en fruktansvärd värk! Den tog aldrig slut kändes det som utan bara stegrade i styrka och samtidigt spjärnade bebis emot i magen. Då fick jag nästan panik och sambon blev alldeles kallsvettig.. Sen kom det bara en liten till innan vi var framme vid sjukhuset. Då var klockan närmare kvart över två på natten.
Från parkeringen in till förlossningen är det bara några meter, men jag hade nästan svårt att ta mig dit. Visste inte om det var en värk på gång men det tryckte jättemycket där bak i ryggen hela tiden. Vi blev emottagna av barnmorskan som jag talat med i telefon och jag sa att jag längtade efter lustgas. Hon menade på att den får man ju när förlossningen är etablerad och trodde nog inte min var det eftersom värkarna kom så glest. CTG skulle iaf tas och jag försökte verkligen ligga ner i sängen för att de skulle kunna mäta, men det gjorde alldeles för ont när värken kom. Jag fick då tillåtelse att stå upp, lutad mot en gåstol och bm försökte på nytt med ctg´n. Tyvärr registrerade den bara barnets hjärtljus och inga värkar, trots att jag tyckte de kom hela tiden. Bm grejade med aparaten endel men märkte att jag hade ont så hon ville göra en undersökning bara för att "kolla läget", så kunde vi fortsätta med ctg`n efteråt. Vid undersökningen blev bm minst sagt förvånad när det visade sig att jag var öppen helt! Då blev det lite annat ljud i skällan och den bm+ sköterska som skulle förlösa mig, kallades in och jag fick lustgas i ett vips och de förberedde för bebisankomst. Detta var en halvtimme, 40 minuter efter att vi anlänt ungefär.
Sedan blev det lite lugnare på något sätt. Värkarna kom mer kontrollerat, det tryckte på i ryggen som innan och det var lite svårt att avgöra när värkarna började och slutade. Men jag ahde lustgasen och blev aldrig begränsad i användningen av den. Bebis tog ett tag på sig att komma ner och jag bytte ställning från stående (vattnet gick), lutande mot sängaveln, sittande, lutande mot sänggaveln igen till liggande på sidan. Jag kände krystvärkarna komma smygande redan när jag stod på knä men jag försökte ignorera dem, var inte berädd och andades istället igenom dem.
När jag sedan låg på sidan så hade jag inget val, då var de så pass starka så att det inte gick att hålla emot. Jag skrek, andades lustgas, klämde mannen i armen, samlade mig, krystade och efter ca 3 krystvärkar föddes lilla Elina kl 04.01 den 27 aug (4090g och 53cm)
Jag följde ingen bok den här gången, hann nog inte fatta själv att det var på gång på riktigt och så nära... När öppnade jag mig så mycket? Ah jag förstår ingenting, men det är skönt att det gick bra, att det är gjort och att vi inte var kvar hemma längre, då hade vi kanske inte hunnit in...
Jag vet att jag tänkte "det här vill jag inte göra om". Det är ändå mitt tredje barn (4e i familjen). Men nu 11 dagar senare så sitter jag och funderar på om vi inte skulle kunna unna oss en till.. så måningom.. haha tokigt värre.
När jag var i v. 40+1 torsdagen den 25 augusti så vaknade jag med molvärk i magen och det vart ljusrosa på toapappret, slemproppen.. Mer än så hände inte under den dagen, molvärken fortsatte visserligen och även färgen på papret. Jag trodde nog att det skulle hända mer på natten mot fredagen, men icke.
Under fredagens förmiddag kände jag sammandragningar som ändrat karaktär och gjorde mer ont än innan. Nu kände jag att det var på gång att hända saker, men jag visste ju inte alls hur lång tid det skulle ta innan det var igång på riktigt. Värkarna/sammandragningarna började bli regelbundna under förmiddagen och kom ungefär var 30e-40e minut. Jag och sambon hade telefonkontakt flera gånger under dagen för att stämma av. Eftersom han kör lastbil så är det lite svårt för honom att ta sig hem på stört, utan det kan ta flera timmar innan han är hemma. Värkarna fortsatte komma men emellanåt hoppade värken över och det dröjde innan nästa kom. Jag tyckte, även om det här är tredje barnet, att det var jättesvårt att säga att det var förlossning på gång. Jag tänkte i alla fall att innan söndag borde bebis vara ute. Slemmproppen alt slemmiga flytningar inkl blodstrimmor kom mer och mer under dagen. Nästan så att det vart svårt att skilja på om det var en blödning eller bara en initialblödning. Bebis sparkade på i magen iaf så jag ringde inte förlossningen. Fredagen gick, jag gick och lade mig för att vila runt 16 och sambon kom hem vid 16.30, då hade jag inte kännt något på ett tag. Vi låg där i sängen ett tag, han babblade på och var uppspelt medan jag försökte varva ner och bara vila haha. Minns inte riktigt vad klockan var när vi gick upp för att äta lite fil och smörgås. Sedan satte jag mig för att läsa och han satte sig på altanen och lyssnade på Spotify. Det var väldigt lungt med värkar, kom väl någon men den där regelbundenheten var borta. Vi tittade på Dobidoo och sen gick jag och la mig i sängen. Då tror jag att det kom endel värkar för jag vet att jag tänkte att jag ville hinna sova en stund innan det drog igång på riktigt. Under hela kvällen kände jag ett visst tryck i nedre delen av ryggen över bäckenet. Obehagligt..
Klockan 00.02 vaknade jag av en rejäl värk!! Jag bara låg och kved och tyckte den var hemskt jobbig. Sambon vaknade till men somnade om igen när jag gick ner och tog en dusch. Där stod jag ett tag och vaggade i det varma vattnet och koncentrerade mig på att anda djupa och långa andetag. Jag hade inte många värkar i duschen, kanke tre stycken och då stod jag i duschen säkert i 40 minuter. Men jag tyckte ändå värkarna "kraftade på" och kändes mer än vad de borde göra när de ändå var så glesa. På papret från förlossningen står det att man kan behöva åka in när man som omföderska har 2 värkar på 10 minuter.. Jag hade en var 10e-15e minut, men ringde ändå förlossningen eftersom jag tyckte de gjorde så pass ont. Nog fick jag komma in om jag ville, även om barnmorskan som svarade menade på att det nog inte var på gång ordentligt ännu. Men vi har 45 minuters bilresa till förlossningen och det var ju svårt att veta om det skulle eskalera fort. Klockan var runt ett när sambon klev upp på min begäran och jag informerade honom om att vi skulle åka om en stund. Helst ville jag vänta lite till hemma, det var ju ändå rätt långt emellan. Vi var just på väg ut på altanen för att ta lite luft när jag fick en rejäl värk och han beslöt att vi skulle åka direkt istället. Sagt och gjort, i bilen kom värkarna med 10- 8- 6 minuters mellanrum, utan ordning. De gjorde ont och jag andades genom dem. Jag hade en värktimer på min mobil och det visade sig att de var uppåt nästan 2 minuter långa. Tycker det är konstigt för jag har läst att de inte brukar vara mer än 90 sek långa. Men mina var längre och hela tiden tryckte det i nedre delen av ryggen över bäckenet. Den tredje värken i bilen var en fruktansvärd värk! Den tog aldrig slut kändes det som utan bara stegrade i styrka och samtidigt spjärnade bebis emot i magen. Då fick jag nästan panik och sambon blev alldeles kallsvettig.. Sen kom det bara en liten till innan vi var framme vid sjukhuset. Då var klockan närmare kvart över två på natten.
Från parkeringen in till förlossningen är det bara några meter, men jag hade nästan svårt att ta mig dit. Visste inte om det var en värk på gång men det tryckte jättemycket där bak i ryggen hela tiden. Vi blev emottagna av barnmorskan som jag talat med i telefon och jag sa att jag längtade efter lustgas. Hon menade på att den får man ju när förlossningen är etablerad och trodde nog inte min var det eftersom värkarna kom så glest. CTG skulle iaf tas och jag försökte verkligen ligga ner i sängen för att de skulle kunna mäta, men det gjorde alldeles för ont när värken kom. Jag fick då tillåtelse att stå upp, lutad mot en gåstol och bm försökte på nytt med ctg´n. Tyvärr registrerade den bara barnets hjärtljus och inga värkar, trots att jag tyckte de kom hela tiden. Bm grejade med aparaten endel men märkte att jag hade ont så hon ville göra en undersökning bara för att "kolla läget", så kunde vi fortsätta med ctg`n efteråt. Vid undersökningen blev bm minst sagt förvånad när det visade sig att jag var öppen helt! Då blev det lite annat ljud i skällan och den bm+ sköterska som skulle förlösa mig, kallades in och jag fick lustgas i ett vips och de förberedde för bebisankomst. Detta var en halvtimme, 40 minuter efter att vi anlänt ungefär.
Sedan blev det lite lugnare på något sätt. Värkarna kom mer kontrollerat, det tryckte på i ryggen som innan och det var lite svårt att avgöra när värkarna började och slutade. Men jag ahde lustgasen och blev aldrig begränsad i användningen av den. Bebis tog ett tag på sig att komma ner och jag bytte ställning från stående (vattnet gick), lutande mot sängaveln, sittande, lutande mot sänggaveln igen till liggande på sidan. Jag kände krystvärkarna komma smygande redan när jag stod på knä men jag försökte ignorera dem, var inte berädd och andades istället igenom dem.
När jag sedan låg på sidan så hade jag inget val, då var de så pass starka så att det inte gick att hålla emot. Jag skrek, andades lustgas, klämde mannen i armen, samlade mig, krystade och efter ca 3 krystvärkar föddes lilla Elina kl 04.01 den 27 aug (4090g och 53cm)
Jag följde ingen bok den här gången, hann nog inte fatta själv att det var på gång på riktigt och så nära... När öppnade jag mig så mycket? Ah jag förstår ingenting, men det är skönt att det gick bra, att det är gjort och att vi inte var kvar hemma längre, då hade vi kanske inte hunnit in...
Jag vet att jag tänkte "det här vill jag inte göra om". Det är ändå mitt tredje barn (4e i familjen). Men nu 11 dagar senare så sitter jag och funderar på om vi inte skulle kunna unna oss en till.. så måningom.. haha tokigt värre.
19 aug. 2011
Stora bakardagen
Idag fyller bonusen 10 år och jag har spenderat flera timmar i köket. Jag har bakat 2 kladdkakor, en äppelkaka, två mazarinkakor och en fruktpaj. Snart ska jag förbereda inför en tacokväll också. Okej jag är rätt trött nu haha. Men det blir tidigt i kväll för mig..
Liten får inte komma idag, men får jag bara vila lite så är den välkommen efter midnatt. Fast å andra sidan så blir det ju inget kalas o morgon isf och jag har bakat i önödan haha. Jaja det visar sig. Nu längtar jag galet mycket efter bebis!!!
Fast jag har ont i halsen och lite feber så jag tror inte att den kommer innan jag blivit kvitt det, men man vet aldrig. Läste nyss om en mamma som varit magsjuk när förlossningen satte igång (hela familjen hade magsjuka). Urk!! Så lite halsont ska jag nog stå ut med om det behövs.
Förlänger sommarkänslan med en bild på en av mina underbara solrosor :)
Liten får inte komma idag, men får jag bara vila lite så är den välkommen efter midnatt. Fast å andra sidan så blir det ju inget kalas o morgon isf och jag har bakat i önödan haha. Jaja det visar sig. Nu längtar jag galet mycket efter bebis!!!
Fast jag har ont i halsen och lite feber så jag tror inte att den kommer innan jag blivit kvitt det, men man vet aldrig. Läste nyss om en mamma som varit magsjuk när förlossningen satte igång (hela familjen hade magsjuka). Urk!! Så lite halsont ska jag nog stå ut med om det behövs.
Förlänger sommarkänslan med en bild på en av mina underbara solrosor :)
10 aug. 2011
Fortfarande ingen bebis...
Jag försöker fördriva tiden så gott det går utan att känna efter varje millisekund. Har nog aldrig haft så rent hem i alla fall.. Idag kom hösten, det verkligen ösregnar ute och är runt en 14 grader.. brrr.
Ska åka en sväng till sjukhuset och hälsa på min lilla mormor som fått en pacemaker inopererad. Nu mår hon hur bra som helst och är superpigg. Klart det gör skillnad att gå från 30 i puls till 80 på några timmar :) Nu orkar hon nog med att fira sin 90 års dag i slutet av september.
I kväll ska jag till S <3 och snacka lite skit, det var så länge sen vi sågs, man får ju lite abstinens.
Kanske skulle bädda spjälsängen, det kanske talar om för kroppen att det är hög tid att spotta ut liten nu haha.
Ska åka en sväng till sjukhuset och hälsa på min lilla mormor som fått en pacemaker inopererad. Nu mår hon hur bra som helst och är superpigg. Klart det gör skillnad att gå från 30 i puls till 80 på några timmar :) Nu orkar hon nog med att fira sin 90 års dag i slutet av september.
I kväll ska jag till S <3 och snacka lite skit, det var så länge sen vi sågs, man får ju lite abstinens.
Kanske skulle bädda spjälsängen, det kanske talar om för kroppen att det är hög tid att spotta ut liten nu haha.
6 aug. 2011
37+3
Nu har jag "gått över tiden". Har idag varit gravid en dag mer än med barn nr 2 och 7 dagar mer än med barn nr 1. Hur mycket jag än önskat att den här lill* ska stanna inne längre så KÄNNS det som om jag gått över tiden ändå. Har väl på något sätt varit beredd på att den här oxå ska komma i v 36-37. Det gör ingenting att den är inne fortfarande, men det blir ändå psykiskt på något sätt.. Nu vet jag ju inte alls när den kommer.. Idag, i morrn eller om 2,5v som det är kvar till BF (23e) eller kanske om 4 veckor..
Ärligt talat så är jag rätt trött på att vara gravid nu. Älskar att vara det, det är ju högst troligt min sista graviditet, men den här sista tiden är faktiskt lite besvärlig. Det här har varit den bästa graviditeten av mina tre, faktiskt. Trots fibron. Men nu på slutet är det tungt och jag har rejält ont i ryggen och svårt att sova, hittar ingen bra sovställning o allt det där. Men det är snart historia..
Nu har det faktiskt varit fint väder här i några dagar och vi har kunnat vara på stranden. Så skönt att bara sitta och slappa och sen är man helt slut på kvällen haha..
Dags att skära kött för att lägga i marinad så vi kan få i oss lite grillat senare.
Tjing
Ärligt talat så är jag rätt trött på att vara gravid nu. Älskar att vara det, det är ju högst troligt min sista graviditet, men den här sista tiden är faktiskt lite besvärlig. Det här har varit den bästa graviditeten av mina tre, faktiskt. Trots fibron. Men nu på slutet är det tungt och jag har rejält ont i ryggen och svårt att sova, hittar ingen bra sovställning o allt det där. Men det är snart historia..
Nu har det faktiskt varit fint väder här i några dagar och vi har kunnat vara på stranden. Så skönt att bara sitta och slappa och sen är man helt slut på kvällen haha..
Dags att skära kött för att lägga i marinad så vi kan få i oss lite grillat senare.
Tjing
25 juli 2011
25 juli 2011
Högsommar... ? Jag är så ofantligt trött på det här regnet som faller över oss varenda dag. Det har regnat VARJE dag eller natt hur länge som helst. Just nu lyser solen och det är väl en 20 grader i skuggan. Men det känns inte som den "riktiga" sommaren som jag hade hoppats på.. Vi har varit lediga hela familjen under förra veckan och vi hade hoppats på att få spendera flera dagar på stranden. En dag var vi till stranden men fick åka hem efter ett tag då det började regna..
En dag var vi till Gustavsvik och det var precis alla andra oxå.. haha. En dag var vi till Lek och Buslandet oxå i Örebro, bara för att ha någonting att göra när det bara var skitväder ute.
I fredags flyttade mamma och hennes gubbe äntligen tillbaka från dalarna, vi var där när flyttlasset kom på kvällen och K hjälpte till att bära. Jag tror alla var där, det va massor med folk som ville hälsa de välkomna =) Sen igår åkte vi dit en sväng o "bara tog en fika" DET har jag inte kunnat göra sedan jan/feb 2009!! Så skönt.
Jaha ja.. det mesta är klart, eller typ allt. Har inte bäddat spjälsängen än, men det tänker jag inte göra innan bebis kommer tror jag. Om jag inte får ofantligt tråkigt någon dag. Jag har förvärkar eller vad man nu kallar det för. Men jag tror man känner av dem mer när man är "van" och har barn sedan innan så jag tror inte det är något på gång än. Hoppas den lill* vill vänta några veckor till. Idag har det gått 35 v. och 5 dagar.. En aningen för tidigt än tycker jag!
En dag var vi till Gustavsvik och det var precis alla andra oxå.. haha. En dag var vi till Lek och Buslandet oxå i Örebro, bara för att ha någonting att göra när det bara var skitväder ute.
I fredags flyttade mamma och hennes gubbe äntligen tillbaka från dalarna, vi var där när flyttlasset kom på kvällen och K hjälpte till att bära. Jag tror alla var där, det va massor med folk som ville hälsa de välkomna =) Sen igår åkte vi dit en sväng o "bara tog en fika" DET har jag inte kunnat göra sedan jan/feb 2009!! Så skönt.
Jaha ja.. det mesta är klart, eller typ allt. Har inte bäddat spjälsängen än, men det tänker jag inte göra innan bebis kommer tror jag. Om jag inte får ofantligt tråkigt någon dag. Jag har förvärkar eller vad man nu kallar det för. Men jag tror man känner av dem mer när man är "van" och har barn sedan innan så jag tror inte det är något på gång än. Hoppas den lill* vill vänta några veckor till. Idag har det gått 35 v. och 5 dagar.. En aningen för tidigt än tycker jag!
3 juli 2011
Bebisgrejor
Nu börjar det faktiskt närma sig dagen D.. eller kanske F som i Förlossning, Födelse, Firande.. Jag är i v 32+4 så det är ju ungefär 7 veckor kvar. Men mina 2 tidigare barn är födda i v 36+3 och 37+2 så om denna lillskrutt skulle komma där någonstans betyder det att det är ca 4 veckor kvar *hjälp*. Man ser fram emot det hela med en skräckblandad förtjusning...
Jag håller just nu på att tvätta bebiskläderna i alla fall, kanske lite tidigt men då är de i alla fall rena den dagen bebis bestämmer sig för att titta ut. Vi har handlat på oss endel saker som behövs..
![]()
Aldoria Bambu Soft En bärsjal behöver jag eftersom jag har sämre styrka i händer och armar en vad de flesta andra har. Blir väldigt fort trött i armarna om jag t.ex. skalar potatis, smörjer in mig eller något annat litet. Så jag tänkte att bära bebis kanske blir lättare med en sjal..
![]()
Vi slog till på en Teutonia Spirit S3 och fick både liggdel, sittdel, skötväska, bilbarnstol, åkpåse, sol- och regnskydd för 6000:- ( en 2009 men så välvårdad!)Liggdelen är knallröd och sittdel är svart. Nu tog jag bara en bild från nätet så ser ni vilken sort det är.
![]()
Och så vart det ett skötbord för badkaret :)
Jag håller just nu på att tvätta bebiskläderna i alla fall, kanske lite tidigt men då är de i alla fall rena den dagen bebis bestämmer sig för att titta ut. Vi har handlat på oss endel saker som behövs..
Aldoria Bambu Soft En bärsjal behöver jag eftersom jag har sämre styrka i händer och armar en vad de flesta andra har. Blir väldigt fort trött i armarna om jag t.ex. skalar potatis, smörjer in mig eller något annat litet. Så jag tänkte att bära bebis kanske blir lättare med en sjal.. 
Vi slog till på en Teutonia Spirit S3 och fick både liggdel, sittdel, skötväska, bilbarnstol, åkpåse, sol- och regnskydd för 6000:- ( en 2009 men så välvårdad!)Liggdelen är knallröd och sittdel är svart. Nu tog jag bara en bild från nätet så ser ni vilken sort det är. 
Och så vart det ett skötbord för badkaret :)Det som är kvar sen är väl att ta ner spjälsängen från vinden och montera ihop den.. Sen är det väl klart i stort sett. Kanske skulle slänga ihop ett förlossningsbrev och packa väskan till BB med men det får vänta. Såå bråttom är det ju knappast.
I morgon ska jag in på ett andra ultraljud för att se om moderkakan har flyttats upp eller om den ligger för "vägen ut". I så fall blir det väl snitt. Men nu håller vi tummarna att den inte är i vägen!!
23 juni 2011
Joråååsååatteee...
I natt måste jag ha glömt bort hur man gör när man sover, det är nästan så att man kan skratta åt det så här efteråt...
Igår kväll var jag iväg med myalgigruppen till en av medlemmarna och käkade middag. Vi hade jätte trevligt, som vi alltid har, med skratt och allvar i en salig blandning. Tyvärr tog jag mig en halv kopp kaffe till efterrätten.. att jag aldrig lär mig!!
Sen runt 23 när det var dags att sova så va jag superpigg.. Så jag var vaken en stund till och blev sen trött, trodde jag. Gick o la mig o låg o vred o vände mig ett par timmar. När jag äääntligen lyckats somna så vaknade 6-åringen och ropade på mig. Upp en sväng med henne dårå, hämta vatten o vad det nu var. Sen kunde jag INTE somna om... Samma visa igen, höger sida, vänter sida, höger, vänster, rygg.. näe.. Bzzzz getingar utanför (vi har ett liiitet getingbo strax utanför balkondörren), slumrar till lätt, sambon upp o pinka - jag klarvaken igen, måste oxå på toa... Vrida, vrida, snurra, snurra.. Slumrar.. det REGNAR! Vaaaken..
Vi har balkondörren öppen på natten för det blir så varmt annars och under balkongen har vi ett stort altantak, från vilket det låter ordentligt när det regnar. Det kan ju vara rätt mysigt, men när det vrids på max på kranen där uppe så dånar det på altantaket. Å så avtar det.. o tilltar.. Första åskknallen 04.30, sambon upp till jobbet och jag har inte somnat än.. Sen åskar/regnar det fram till 6 någonting, Jag gillar åskan men måste den komma just när jag försöker sova? När den slutar lyckas jag somna och sover till kl 8 innan familjen är vaken och det är dags att kliva upp. Så vad blev det? 2- 3 timmars sömn lite upphackat sådär.
Jag är inte bitter haha, men det är lite småstörande att inte sova. I kväll blir det inget kaffe!
Igår kväll var jag iväg med myalgigruppen till en av medlemmarna och käkade middag. Vi hade jätte trevligt, som vi alltid har, med skratt och allvar i en salig blandning. Tyvärr tog jag mig en halv kopp kaffe till efterrätten.. att jag aldrig lär mig!!
Sen runt 23 när det var dags att sova så va jag superpigg.. Så jag var vaken en stund till och blev sen trött, trodde jag. Gick o la mig o låg o vred o vände mig ett par timmar. När jag äääntligen lyckats somna så vaknade 6-åringen och ropade på mig. Upp en sväng med henne dårå, hämta vatten o vad det nu var. Sen kunde jag INTE somna om... Samma visa igen, höger sida, vänter sida, höger, vänster, rygg.. näe.. Bzzzz getingar utanför (vi har ett liiitet getingbo strax utanför balkondörren), slumrar till lätt, sambon upp o pinka - jag klarvaken igen, måste oxå på toa... Vrida, vrida, snurra, snurra.. Slumrar.. det REGNAR! Vaaaken..
Vi har balkondörren öppen på natten för det blir så varmt annars och under balkongen har vi ett stort altantak, från vilket det låter ordentligt när det regnar. Det kan ju vara rätt mysigt, men när det vrids på max på kranen där uppe så dånar det på altantaket. Å så avtar det.. o tilltar.. Första åskknallen 04.30, sambon upp till jobbet och jag har inte somnat än.. Sen åskar/regnar det fram till 6 någonting, Jag gillar åskan men måste den komma just när jag försöker sova? När den slutar lyckas jag somna och sover till kl 8 innan familjen är vaken och det är dags att kliva upp. Så vad blev det? 2- 3 timmars sömn lite upphackat sådär.
Jag är inte bitter haha, men det är lite småstörande att inte sova. I kväll blir det inget kaffe!
3 juni 2011
Jag har inte gett upp!
Jag har INTE gett upp bloggen om ni trodde det?! Jag har varit utan internet i 3 veckor så jag har inte kunnat skriva någonting... Nu äntligen ska jag börja blogga igen =)
Just nu är det 25 grader i skuggan ute, helt underbart! I magen rör sig den lill* för fullt och jag är nu i v.29... Tiden går fort. Fogarna är faktiskt lite bättre tack och lov. Det kan ju bero på att jag är hemma på 100 % nu och kan ta allt i min egen takt. Även om det är lite långtråkigt emellanåt så är det ändå rätt skönt oxå.
Har haft ett skoj av fibron under den här senare delen av graviditeten. Ont precis överallt, varenda led, längs med hela skelettet osv. Det var nyligen när vi hade lågtryck. Det regnade och blåste endel så jag antar att det va därför. Men nu när det är varmt o skönt så mår jag fint!
Vi har inte lyckats enats om några namn direkt.. fast vad hade jag väntat mig? Vi kan ju inte enas om någonting haha. Jag tycker att Lycka är jättefint, men det gör inte K.. Nu vet vi ju inte vad det blir så man borde ju ha minst ett namn för varje kön att välja på.. Men vi har iaf fattat tycker för Elina båda två, men det är inget som är hugget i sten.. Killnamn är svårare.. som vanligt. Vi har fått mängder med förslag men inget passar riktigt. K tycker Ralph och säger det hela tiden, men jag tycker det är GRÄSLIGT!!
Tänk att det ska vara så svårt haha..
Mamma o hennes gubbe ska flytta ner igen från Dalarna, heeelt underbart skönt att ha dem här igen! De kommer ner nu under sommaren och finns på plats lagom till bebis kommer =)
Det enda jag kan klaga på just nu är att jag saknar min syster, att vi aldrig rikigt hinner med att ses som vi egentligen vill <3 Men det får vi ta o styra upp snart!!
Nu ska jag ut i solen en stund
Kram o hej
Just nu är det 25 grader i skuggan ute, helt underbart! I magen rör sig den lill* för fullt och jag är nu i v.29... Tiden går fort. Fogarna är faktiskt lite bättre tack och lov. Det kan ju bero på att jag är hemma på 100 % nu och kan ta allt i min egen takt. Även om det är lite långtråkigt emellanåt så är det ändå rätt skönt oxå.
Har haft ett skoj av fibron under den här senare delen av graviditeten. Ont precis överallt, varenda led, längs med hela skelettet osv. Det var nyligen när vi hade lågtryck. Det regnade och blåste endel så jag antar att det va därför. Men nu när det är varmt o skönt så mår jag fint!
Vi har inte lyckats enats om några namn direkt.. fast vad hade jag väntat mig? Vi kan ju inte enas om någonting haha. Jag tycker att Lycka är jättefint, men det gör inte K.. Nu vet vi ju inte vad det blir så man borde ju ha minst ett namn för varje kön att välja på.. Men vi har iaf fattat tycker för Elina båda två, men det är inget som är hugget i sten.. Killnamn är svårare.. som vanligt. Vi har fått mängder med förslag men inget passar riktigt. K tycker Ralph och säger det hela tiden, men jag tycker det är GRÄSLIGT!!
Tänk att det ska vara så svårt haha..
Mamma o hennes gubbe ska flytta ner igen från Dalarna, heeelt underbart skönt att ha dem här igen! De kommer ner nu under sommaren och finns på plats lagom till bebis kommer =)
Det enda jag kan klaga på just nu är att jag saknar min syster, att vi aldrig rikigt hinner med att ses som vi egentligen vill <3 Men det får vi ta o styra upp snart!!
Nu ska jag ut i solen en stund
Kram o hej
7 apr. 2011
Vååår
ÄÄntligen är det vår på riktigt. Idag blåser det storm ute och halva byn har strömmavbrott. Men vad tusan gör det? Solen skiner, krokusarna och tulpanbladen har tittat upp i rabatterna. Det känns soligt i sinnet trots att jag varit sjuk en massa. Förra veckan fick jag kanonont i halsen, förkylning och feber. När halsen och febern gav med sig var jag fortfarande dunderförkyld och så blev det typ bihåleinflammation av det. Så nu har jag inte jobbat på skit länge :( Nu börjar det ordna upp sig, är fortfarande rätt trött så jag har sovit massor den senaste veckan. Men jag börjar känna mig piggare :)
Har kanonont i fogen i bäckenet som sitter fram på höger sida. Hade lite ont innan men fick jättemycket ondare efter att ha halkat på en jäkla isfläck förra veckan. Idag försökte jag ta en prommenad i det fina (men ack så blåsiga vädret). Tyvärr fick det gå i slowmotion då det varannat steg känns som om någon stocker en kniv mellan benen på mig. Jag har köpt ett sackrobälte för detta men glömte ta det på mig. Tror det blir bättre med det och jag MÅSTE bara få gå ut och gå!! Ska minsann bli mycket av det nu under våren, jag vägrar sitta still.
Jobbar 25 % (5 timmar måndag och 5 timmar tisdag) och det kommer fortsätta till i början på maj. Sen får vi se hur det blir. Tänkte i alla fall försöka jobba till skolavslutningen 10 juni. Från midsommar blir det havandeskapspenning om jag får den godkänd. Å förrästen.. jag fick hela 380 kr i löneförhöjning.. hade nog räknat med minst en 500lapp iaf men tjii fick jag. Har inte haft något lönesamtal än men vad jag hört från kollegor så påverkar det typ inte lönen, det finns inga pengar..
Inga vettiga namn har vi än till skrutten.. K säger Ralph hela tiden.. nääe fy det går jag verkligen inte med på. Aldrig. Har ett namn visserligen men det är topphemligt. Om det blir en pojke vill säga.. Men det kanske det inte ens blir..
Kan meddela att sommaren löste sig, det blev ingen Gotlandsresa för dottern så där var det problemet ur världen.
I kväll ska jag hem till P och vara lite social, jag har varit så otroligt osocial den sista tiden så jag vet inte vad.. inte ringt någon och knappt träffat någon heller.. Vad håller jag på med? Ja nu har jag ju varit sjuk men annars då lixom.. Nä bättring!!
Har kanonont i fogen i bäckenet som sitter fram på höger sida. Hade lite ont innan men fick jättemycket ondare efter att ha halkat på en jäkla isfläck förra veckan. Idag försökte jag ta en prommenad i det fina (men ack så blåsiga vädret). Tyvärr fick det gå i slowmotion då det varannat steg känns som om någon stocker en kniv mellan benen på mig. Jag har köpt ett sackrobälte för detta men glömte ta det på mig. Tror det blir bättre med det och jag MÅSTE bara få gå ut och gå!! Ska minsann bli mycket av det nu under våren, jag vägrar sitta still.
Jobbar 25 % (5 timmar måndag och 5 timmar tisdag) och det kommer fortsätta till i början på maj. Sen får vi se hur det blir. Tänkte i alla fall försöka jobba till skolavslutningen 10 juni. Från midsommar blir det havandeskapspenning om jag får den godkänd. Å förrästen.. jag fick hela 380 kr i löneförhöjning.. hade nog räknat med minst en 500lapp iaf men tjii fick jag. Har inte haft något lönesamtal än men vad jag hört från kollegor så påverkar det typ inte lönen, det finns inga pengar..
Inga vettiga namn har vi än till skrutten.. K säger Ralph hela tiden.. nääe fy det går jag verkligen inte med på. Aldrig. Har ett namn visserligen men det är topphemligt. Om det blir en pojke vill säga.. Men det kanske det inte ens blir..
Kan meddela att sommaren löste sig, det blev ingen Gotlandsresa för dottern så där var det problemet ur världen.
I kväll ska jag hem till P och vara lite social, jag har varit så otroligt osocial den sista tiden så jag vet inte vad.. inte ringt någon och knappt träffat någon heller.. Vad håller jag på med? Ja nu har jag ju varit sjuk men annars då lixom.. Nä bättring!!
7 mars 2011
Sportlov
Förra veckan var det sportlov :)
Jag och mina 2 barn åkte till mamma som bor uppe i Dalarna (20 mil bort). Varför hon ska envisas med att bo där uppe det undrar hela familjen.. men men nu gör hon det sedan 2 år tillbaka. Vill man träffas, ja då får man vackert åka dit (ja de kommer hit oxå men det är mest för en snabb fika).
Vi hade det jättebra, det var fullt med snö och vackert väder. Barnen åkte skidor och spark som aldrig förr och jag hade tid att bara vara. En av dagarna var vi i badhuset också och det var otroligt folktomt, så skönt =)
Tyvärr grusades resan lite av att jag blev irriterad.. Jag störde mig otroligt på vissa människors beteende.. endel är otroligt egoistiska. Men det är ingenting jag kan göra någonting åt och jag vet att det inte blir bättre för att jag säger någonting heller.. även om jag inte kan hålla käften.. Men det är sv¨årt att lära gamla envisa hundar att sitta..
Det var i allaf all skönt att komma iväg och det var jätteskönt att komma hem igen. Skönt att få vara saknad och att sakna oxå förstås.
Själv mår jag mycket bättre än vad jag gjorde i det senaste inlägget. Allt känns mycket ljusare nu, även om minsta grej blir som ett smolk i bägaren. Jag märker hur skört det är...
Som nu.. nu sitter jag och oroar mig över sommaren.. Helt sjukt! Egentligen är det inte så mycket mitt problem, men av någon anledning blir det till mitt problem och det är jag som vrider och vänder på alternativen. I juli ska vi åka till Öland på en veckas semester. Det är under v 29 söndag till söndag. Det ska bli jättehärligt..
Det är bara det att nu har dotterns pappa och hans nya familj bokat in en veckas semester på Gotland, v 30 lördag till lördag. Han berättade det förut och pratade om att de skulle ta färjan från Oskarshamn till Gotland, så att de skulle kunna hämta upp dottern i Oskarshamn. Jag sa att det säkert skulle fungera OM vi också hade stugan lördag till lördag, men att jag var osäker på hur det låg till. Nu har jag kollat upp detta och vi har alltså söndag till söndag... Så nu sitter jag här och gubblar. Har just skickat ett sms till honom för att berätta läget, men vågar knappt titta på telefonen för att se vad han svarar. Kommer han att "begära" att jag ska sitta och åka runt hela Öland och sedan upp lika långt i fastlandet för att lämna henne på lördagen? Och sedan tillbaka till Öland igen. Eller kommer han att erbjuda sig att t.ex ta färjan över Oskarshamn-Byxelkrok för att hämta henne? Eller vill han att jag ska ta den färjan? Gaah jag blir faktiskt galen på sån´t här. Hur ska jag tänka? Jag vet att jag har "rätt" att ha henne min vecka vilket är v 29.. Då borde ju han få krångla med hämtning om han nu bokat in en resa mitt i vår semester.. Ja så borde det vara. Men jag bävar för bråk och osämja, det gynnar inte dottern.. Bläää
Nej nu ska jag svira om för att hälsa på S och lilla L <3 ääääntligen säger jag bara. De har varit borta hela lovet de med..
Tjing
Jag och mina 2 barn åkte till mamma som bor uppe i Dalarna (20 mil bort). Varför hon ska envisas med att bo där uppe det undrar hela familjen.. men men nu gör hon det sedan 2 år tillbaka. Vill man träffas, ja då får man vackert åka dit (ja de kommer hit oxå men det är mest för en snabb fika).
Vi hade det jättebra, det var fullt med snö och vackert väder. Barnen åkte skidor och spark som aldrig förr och jag hade tid att bara vara. En av dagarna var vi i badhuset också och det var otroligt folktomt, så skönt =)
Tyvärr grusades resan lite av att jag blev irriterad.. Jag störde mig otroligt på vissa människors beteende.. endel är otroligt egoistiska. Men det är ingenting jag kan göra någonting åt och jag vet att det inte blir bättre för att jag säger någonting heller.. även om jag inte kan hålla käften.. Men det är sv¨årt att lära gamla envisa hundar att sitta..
Det var i allaf all skönt att komma iväg och det var jätteskönt att komma hem igen. Skönt att få vara saknad och att sakna oxå förstås.
Själv mår jag mycket bättre än vad jag gjorde i det senaste inlägget. Allt känns mycket ljusare nu, även om minsta grej blir som ett smolk i bägaren. Jag märker hur skört det är...
Som nu.. nu sitter jag och oroar mig över sommaren.. Helt sjukt! Egentligen är det inte så mycket mitt problem, men av någon anledning blir det till mitt problem och det är jag som vrider och vänder på alternativen. I juli ska vi åka till Öland på en veckas semester. Det är under v 29 söndag till söndag. Det ska bli jättehärligt..
Det är bara det att nu har dotterns pappa och hans nya familj bokat in en veckas semester på Gotland, v 30 lördag till lördag. Han berättade det förut och pratade om att de skulle ta färjan från Oskarshamn till Gotland, så att de skulle kunna hämta upp dottern i Oskarshamn. Jag sa att det säkert skulle fungera OM vi också hade stugan lördag till lördag, men att jag var osäker på hur det låg till. Nu har jag kollat upp detta och vi har alltså söndag till söndag... Så nu sitter jag här och gubblar. Har just skickat ett sms till honom för att berätta läget, men vågar knappt titta på telefonen för att se vad han svarar. Kommer han att "begära" att jag ska sitta och åka runt hela Öland och sedan upp lika långt i fastlandet för att lämna henne på lördagen? Och sedan tillbaka till Öland igen. Eller kommer han att erbjuda sig att t.ex ta färjan över Oskarshamn-Byxelkrok för att hämta henne? Eller vill han att jag ska ta den färjan? Gaah jag blir faktiskt galen på sån´t här. Hur ska jag tänka? Jag vet att jag har "rätt" att ha henne min vecka vilket är v 29.. Då borde ju han få krångla med hämtning om han nu bokat in en resa mitt i vår semester.. Ja så borde det vara. Men jag bävar för bråk och osämja, det gynnar inte dottern.. Bläää
Nej nu ska jag svira om för att hälsa på S och lilla L <3 ääääntligen säger jag bara. De har varit borta hela lovet de med..
Tjing
14 feb. 2011
Både nere och uppe
Jag känner på mig att det här blir ett märkligt inlägg. Men det är så det är, märkligt, både skit och toppen samtidigt!!
Vi börjar med det tråkiga så är det avklarat. Jag mår skit, skit skit skit. Inuti på något vis. Det är väl efter det där mötet med fk och arbetsgivaren som saker och ting börjat falla på plats. Jag måste omvärdera så mycket i mitt liv, jag har nog hört det innan. Men att höra och ta in/förstå är inte riktigt samma sak. NU har det börjat ta plats i mitt huvud. Okej jag har Fibromyalgi, man kan leva ett gott liv med det men då måste man lära sig tänka om. Jag har också det där Maladaptiva stresssyndromet, det trodde jag nog mest var ett bihang, en bidiagnos. Men det är nu jag börjat få problem med det. Tankarna snurrar i huvudet, vad ska jag jobba med, vad klarar jag av, kroppen, huvudet, minnet, koncentrationen, vad är lagom?? Jag är relativt nyutbildad, har jag utbildat mig fel med tanke på vad jag tydligen inte fixar nu, stress och fysiskt jobb??
Självklart vet jag att det kommer att ordna upp sig, jag kommer att hitta rätt ställe som är på den nivå jag klarar av. Stresssyndromet kommer att lägga sig. Men nu när alla tankar snurrar i huvudet är jag mer stresskänslig än någonsin. Jag får hjärtklappning, tungt att andas, ont i bröstet och svårt att prata, för ingenting. Helt sjukt, jag som egentligen är en filbunke, lugn och trygg. Vart har jag tagit vägen? Desutom blir jag sjuk, HELA tiden, förkyld, hosta, magsjuka.. noll i immunförsvar. Är otroligt trött - utmattad, har noll i koncentration efter lunch typ.. och en massa annat.
Min läkare ringde idag. Ajajaj du har inte lyssnat på mig, sa han.. man kan leva ett gott liv trots fibro. Samtidigt fann han min reaktion helt naturlig.. skumt. Att livet lixom kommit i fatt mig och att man tänker "jag är totalt värdelös"- tankar en period.
Nu sjuksrev han mig 2 veckor på heltid (han hoppades att fk skulle godkänna det, just nu känns det som om jag inte bryr mig). Han menade på att jag hade typ utmattningsdepresion/panikångest.Jag som aldrig haft något åt det hållet. Blää.. Nu ska jag bara ta tag i det hela och ringa min chef och mitt jobb. DET är stressande, förnedrande om något. "Hej jag har ångestattacker på grund av att jag är värdelös...?"
Klart att jag innerst inne inte tycker så, jag vet att jag kan. Men nu är jag och kroppen inte i fas, den kan inte, jag kan.. Blir lite svårt att göra saker utan kroppen. Jag måste hitta balansen... letar förbrilt efter den.
Läkaren tyckte jag skulle äta Venlafinx (stavn.?) Det är typ muskelavslappnande (för fibron) i låg dos och i högre så är den även ångestdämpande. Det hade ju passat ganska bra nu (om man är okej med tabletter). Men nu till den stora glädjen i livet: Jag är gravid!! I augusti, om allt går som det ska, kommer en liten bebis till oss :) Är i vecka 14 nu wiihooo =)
Därför kan jag inte käka ångesttämpande.. Så läkaren fann inga andra råd än att låta mig vara helt utan jobb i 2 veckor för att dra ner på stressen helt.
Många vet om det med bebis, men inte mitt jobb än. Det har inte varit tillfälle att berätta något än och nu känns det ännu knepigare. "Hej jag får ångestattacker för att jag är värdelös.. och jag tänkte vara mammaledig framåt hösten.." Jag vet att det rimmar illa i andras öron. Men på något sätt känns det som om det inte kunde komma lägligare heller. Jag har så länge längtat efter ett barn till "ett sista" och jag har vägrat låta fibron sätta käppar i hjulet för det. Lyckan i ett barn är så mycket större än vad fokuset på smärta i kroppen någonsin ska få ta i mitt liv. Dessutom får jag tid på mig att fundera över det här med arbetet också.
Men jag kan förstå att andra tycker att det är helt idiotiskt.. Och det är just det, att försvara sig hela tiden är så jäkla drygt. Sen kanske just detta egentligen är mest i mitt huvud..
Nu gäller det att 1: ringa chefen och då får jag väl lov att berätta båda sakerna? Eller om jag ska vänta med att berätta om graviditeten till v. 10 när vi ska ha medarbetarsamtal.. hmm.. 2: Försöka komma på rätt spår igen och må bättre psykiskt. 3. gå ut i solen och njuta av livet =)
Hoppas ni alla får en härlig alla hjärtans dag =)
Vi börjar med det tråkiga så är det avklarat. Jag mår skit, skit skit skit. Inuti på något vis. Det är väl efter det där mötet med fk och arbetsgivaren som saker och ting börjat falla på plats. Jag måste omvärdera så mycket i mitt liv, jag har nog hört det innan. Men att höra och ta in/förstå är inte riktigt samma sak. NU har det börjat ta plats i mitt huvud. Okej jag har Fibromyalgi, man kan leva ett gott liv med det men då måste man lära sig tänka om. Jag har också det där Maladaptiva stresssyndromet, det trodde jag nog mest var ett bihang, en bidiagnos. Men det är nu jag börjat få problem med det. Tankarna snurrar i huvudet, vad ska jag jobba med, vad klarar jag av, kroppen, huvudet, minnet, koncentrationen, vad är lagom?? Jag är relativt nyutbildad, har jag utbildat mig fel med tanke på vad jag tydligen inte fixar nu, stress och fysiskt jobb??
Självklart vet jag att det kommer att ordna upp sig, jag kommer att hitta rätt ställe som är på den nivå jag klarar av. Stresssyndromet kommer att lägga sig. Men nu när alla tankar snurrar i huvudet är jag mer stresskänslig än någonsin. Jag får hjärtklappning, tungt att andas, ont i bröstet och svårt att prata, för ingenting. Helt sjukt, jag som egentligen är en filbunke, lugn och trygg. Vart har jag tagit vägen? Desutom blir jag sjuk, HELA tiden, förkyld, hosta, magsjuka.. noll i immunförsvar. Är otroligt trött - utmattad, har noll i koncentration efter lunch typ.. och en massa annat.
Min läkare ringde idag. Ajajaj du har inte lyssnat på mig, sa han.. man kan leva ett gott liv trots fibro. Samtidigt fann han min reaktion helt naturlig.. skumt. Att livet lixom kommit i fatt mig och att man tänker "jag är totalt värdelös"- tankar en period.
Nu sjuksrev han mig 2 veckor på heltid (han hoppades att fk skulle godkänna det, just nu känns det som om jag inte bryr mig). Han menade på att jag hade typ utmattningsdepresion/panikångest.Jag som aldrig haft något åt det hållet. Blää.. Nu ska jag bara ta tag i det hela och ringa min chef och mitt jobb. DET är stressande, förnedrande om något. "Hej jag har ångestattacker på grund av att jag är värdelös...?"
Klart att jag innerst inne inte tycker så, jag vet att jag kan. Men nu är jag och kroppen inte i fas, den kan inte, jag kan.. Blir lite svårt att göra saker utan kroppen. Jag måste hitta balansen... letar förbrilt efter den.
Läkaren tyckte jag skulle äta Venlafinx (stavn.?) Det är typ muskelavslappnande (för fibron) i låg dos och i högre så är den även ångestdämpande. Det hade ju passat ganska bra nu (om man är okej med tabletter). Men nu till den stora glädjen i livet: Jag är gravid!! I augusti, om allt går som det ska, kommer en liten bebis till oss :) Är i vecka 14 nu wiihooo =)
Därför kan jag inte käka ångesttämpande.. Så läkaren fann inga andra råd än att låta mig vara helt utan jobb i 2 veckor för att dra ner på stressen helt.
Många vet om det med bebis, men inte mitt jobb än. Det har inte varit tillfälle att berätta något än och nu känns det ännu knepigare. "Hej jag får ångestattacker för att jag är värdelös.. och jag tänkte vara mammaledig framåt hösten.." Jag vet att det rimmar illa i andras öron. Men på något sätt känns det som om det inte kunde komma lägligare heller. Jag har så länge längtat efter ett barn till "ett sista" och jag har vägrat låta fibron sätta käppar i hjulet för det. Lyckan i ett barn är så mycket större än vad fokuset på smärta i kroppen någonsin ska få ta i mitt liv. Dessutom får jag tid på mig att fundera över det här med arbetet också.
Men jag kan förstå att andra tycker att det är helt idiotiskt.. Och det är just det, att försvara sig hela tiden är så jäkla drygt. Sen kanske just detta egentligen är mest i mitt huvud..
Nu gäller det att 1: ringa chefen och då får jag väl lov att berätta båda sakerna? Eller om jag ska vänta med att berätta om graviditeten till v. 10 när vi ska ha medarbetarsamtal.. hmm.. 2: Försöka komma på rätt spår igen och må bättre psykiskt. 3. gå ut i solen och njuta av livet =)
Hoppas ni alla får en härlig alla hjärtans dag =)
7 feb. 2011
Fortfarande tröttast i världshistorien..
.. ja kanske inte riktigt men nästan. Jag ska berätta om förra veckan.
Måndag och tisdag hemma med 5 åringen som hade feber (jag slumrade i soffan när hon låg och titta på film). Gjorde inte många handtag, lagade lite mat och spelade något spel.
Onsdag jobb mellan 8 och 16, kanontrött efter det.
Torsdag myalgigrupp (som jag går på en gång i veckan + ett träningstillfälle) kl 11- 15. Under den tiden hade vi avslappningsövning, målarövning, lunch, gruppsamtal (KBT). Efter det tränade jag i varmbassängen i 30 min.
Fredags hoppade jag över myalgiträningen och träffade istället en vän som jag lungt och stilla satt och pratade med en stund under förmiddagen.
På em städade jag och 5 åringen som hastigast här hemma. Efter det när sambon kom hem tog jag en tupplur och sedan var det fredagsmys. Gick och la mig vid 21 och sov till 9 och efter frukost hade jag kunnat gått och vilat igen.
I vanliga fall ska jag jobba måndag 4 timmar, tisdag och onsdag 8 timmar/vardera och sedan myalgi gruppen torsdag och fredag.
Jag vet inte hur det här ska gå med denna enorma trötthet. Det kanske är svårt att föreställa sig den. Jag är inte lite småseg eller lat, Jag är AStrött rent ut sagt, skulle kunna somna stående emellanåt. Den gör att jag inte kan höra vad folk säger fram emot eftermiddagen, eller kan koncentrera mig eller knappt tänka. Säg inget viktigt till mig en eftermiddag mitt i veckan, jag LOVAR, det förvinner innan jag ens hunnit få fram papper och penna.
Dessutom har jag så förbaskat ont i fötterna just nu, vilket gör att jag kanske går konstigt och därmed får mer ont i bäckenet och spänner axlarna. Jag behöver verkligen ta en diskussion med min läkare om fötter och tröttheten.
Jag har varit på möte för några veckor sedan med både fk och mitt jobb. Där kom man fram till att det är ok att jag är sjukskriven 50 % till min rehabilitering är klar i maj (myalggruppen). Men oxå att jag behöver se mig om efter annat jobb än det jag har idag, som inte är lika tungt fysiskt och stressigt. Men en sak i taget va.. Fast det är klart att det är saker som snurrar i huvudet..
Nej nu har jag gnällt av mig för idag =) Annars har jag haft en fin helg med kalas och annat mys. Ser fram emot nästa helg när vi ska träffa S & L & lilla L förhoppningsvis =)
Jag är inte bitter! Jag är bara så trött.
Kram på er
Måndag och tisdag hemma med 5 åringen som hade feber (jag slumrade i soffan när hon låg och titta på film). Gjorde inte många handtag, lagade lite mat och spelade något spel.
Onsdag jobb mellan 8 och 16, kanontrött efter det.
Torsdag myalgigrupp (som jag går på en gång i veckan + ett träningstillfälle) kl 11- 15. Under den tiden hade vi avslappningsövning, målarövning, lunch, gruppsamtal (KBT). Efter det tränade jag i varmbassängen i 30 min.
Fredags hoppade jag över myalgiträningen och träffade istället en vän som jag lungt och stilla satt och pratade med en stund under förmiddagen.
På em städade jag och 5 åringen som hastigast här hemma. Efter det när sambon kom hem tog jag en tupplur och sedan var det fredagsmys. Gick och la mig vid 21 och sov till 9 och efter frukost hade jag kunnat gått och vilat igen.
I vanliga fall ska jag jobba måndag 4 timmar, tisdag och onsdag 8 timmar/vardera och sedan myalgi gruppen torsdag och fredag.
Jag vet inte hur det här ska gå med denna enorma trötthet. Det kanske är svårt att föreställa sig den. Jag är inte lite småseg eller lat, Jag är AStrött rent ut sagt, skulle kunna somna stående emellanåt. Den gör att jag inte kan höra vad folk säger fram emot eftermiddagen, eller kan koncentrera mig eller knappt tänka. Säg inget viktigt till mig en eftermiddag mitt i veckan, jag LOVAR, det förvinner innan jag ens hunnit få fram papper och penna.
Dessutom har jag så förbaskat ont i fötterna just nu, vilket gör att jag kanske går konstigt och därmed får mer ont i bäckenet och spänner axlarna. Jag behöver verkligen ta en diskussion med min läkare om fötter och tröttheten.
Jag har varit på möte för några veckor sedan med både fk och mitt jobb. Där kom man fram till att det är ok att jag är sjukskriven 50 % till min rehabilitering är klar i maj (myalggruppen). Men oxå att jag behöver se mig om efter annat jobb än det jag har idag, som inte är lika tungt fysiskt och stressigt. Men en sak i taget va.. Fast det är klart att det är saker som snurrar i huvudet..
Nej nu har jag gnällt av mig för idag =) Annars har jag haft en fin helg med kalas och annat mys. Ser fram emot nästa helg när vi ska träffa S & L & lilla L förhoppningsvis =)
Jag är inte bitter! Jag är bara så trött.
Kram på er
25 jan. 2011
Tröttaste tröttheten själv
Ja så är det, jag är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det känns som om jag inte varit pigg på flera dagar fast jag somnar strax efter 21 och sedan segar mig upp runt 7 (egentligen för sent). Skulle vilja ringa både Linda och Petra och mamma och mormor och syster och flera andra, för att höra hur de mår. Men jag orkar inte, så ledsen men jag orkar verkligen inte. Måste försöka hålla ihop för att klara den här veckan med jobb och myalgigrpp och allt som ska göras.
Usch det här låter ju som ett riktigt deppinlägg. Men jag är inte deppad inte alls, jag är bara så trött =)
Måste se till att göra sånt som ger mig energi (träffa vissa personer, bassängträning, skratta...)
Usch det här låter ju som ett riktigt deppinlägg. Men jag är inte deppad inte alls, jag är bara så trött =)
Måste se till att göra sånt som ger mig energi (träffa vissa personer, bassängträning, skratta...)
16 jan. 2011
Söndag
Nu har jag varit sådär dålig på att skriva igen, men det står jag ut med haha.
Först ska jag klaga lite (hoppa över om du inte vill läsa). Jag är så TRÖTT på att köra och hämta mina söta barn hos sina fäder. Den ena bor typ 6-7 mil härifrån och den andra har flyttat så det nu är ca 4 mil dit, fast då åt andra hållet från den fösta sett. Dessutom kräver de att jag ska köra/hämta! De har flyttat härifrån, varför måste då jag sitta och köra?? Det gick väl ann när det vara var en vända åt ena hållet, men nu har även den andra flyttat som sagt och då måste jag köra åt andra hållet med! Gaaah. Klart att jag inte kör själv, de gör ju det med, men jag är så trött på det bara! Om jag flyttar till Kiruna kan jag då kräva att de ska köra varannan gång??
Nu över till lite roligare saker. Gratulerar lillasyster som har tagit examen och är nu socionom =) Efter 5 års slit är hon äntligen klar! Grattis!! Det ska bli skönt att hon blir lite "normal" nu så man kan träffas lite oftare. Inga hängande tentor eller andra måsten som sätter käppar i hjulet, Jag vet ju precis hur det var. Man isolerade sig i perioder för studierna skull, Men såå skönt när det är klart!
Igår hade jag en liten tjejkväll på begäran. Det blev singstar och spel och massor med skratt, så härligt :)
Nu ska jag en sväng på ljusparty och sen är det dags att åka en vända och samla in barnen dårå...
Först ska jag klaga lite (hoppa över om du inte vill läsa). Jag är så TRÖTT på att köra och hämta mina söta barn hos sina fäder. Den ena bor typ 6-7 mil härifrån och den andra har flyttat så det nu är ca 4 mil dit, fast då åt andra hållet från den fösta sett. Dessutom kräver de att jag ska köra/hämta! De har flyttat härifrån, varför måste då jag sitta och köra?? Det gick väl ann när det vara var en vända åt ena hållet, men nu har även den andra flyttat som sagt och då måste jag köra åt andra hållet med! Gaaah. Klart att jag inte kör själv, de gör ju det med, men jag är så trött på det bara! Om jag flyttar till Kiruna kan jag då kräva att de ska köra varannan gång??
Nu över till lite roligare saker. Gratulerar lillasyster som har tagit examen och är nu socionom =) Efter 5 års slit är hon äntligen klar! Grattis!! Det ska bli skönt att hon blir lite "normal" nu så man kan träffas lite oftare. Inga hängande tentor eller andra måsten som sätter käppar i hjulet, Jag vet ju precis hur det var. Man isolerade sig i perioder för studierna skull, Men såå skönt när det är klart!
Igår hade jag en liten tjejkväll på begäran. Det blev singstar och spel och massor med skratt, så härligt :)
Nu ska jag en sväng på ljusparty och sen är det dags att åka en vända och samla in barnen dårå...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)